Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 april 1854, sida 3

Styckegods. God ränte. Vid ett besök, som Gustaf den tredje gjorde i Skåne, träffade han utanför Helsingborg en gubbe, som satt och tiggde på landsvägen. Gustaf gaf sig i tal med den gamle, och då han fann, att mannen, som var alldeles lam, likväl hade ett ovanligt förstånd, inlät ban sig med honom uti samspråk. Det ena ordet tog det andra; samtalet blef snart lifligt e mellan konungen och tiggaren, och Gustaf utvecklade denna tjusande älskvärdhet, hvars minne ett halft sekel ej kunnat utplåna hos dem, som en gång dertill varit vittnen. Efter samtalets slut gaf han tiggaren vid afskedstagandet en dukat. — Gud välsigna eders majestät! — sade tiggaren vid anblicken af guldmyntet, — den här dukaten skall komma tillbaka med ränta. — Jaså, du förstår hvad ränta vill säga! svarade konungen småleende, nickade farväl åt tiggaren, steg upp i vagnen och for bort med vanlig blixtsnabb hastighet. Två år efteråt, då konungen en dag på Stockholms slott satt fördjupad i begrundande öfver något af de bekymmersamma förhållanden, hvilka skuggade de sednare åren af Gustafs regering, — anmäldes ett bref från Magistraten i Helsingborg, jemte en åtföljande tung ask. Gustaf öppnade asken. I den lågo tvenne paketer. Det ena, som var helt litet, innehöll en dukat. På den andra stod skrifvet: , Råntan. Detta paket innehöll 2000 silfverspecier. Magistratens i Helsingborg skrifvelse upplyste, att magistraten, i egenskap af executor utaf en i staden nyligen afliden, enligt allmånna tron mycket fattig mans, i laga ordning bevakade testamente, till H. M. i underdånighet bifogade den åtföljande asken. När konungen, som längesedan glömt den gamle tiggaren utanför Helsingborg, erfor detta prof af tacksamhet, betygadt genom gåfvan af ett helt lifs försakelser, flög öfver hans sköna ansigte en af dessa solglimtar, som den, hvilken en gång sett dem, aldrig kunde förgäta. Berättelsen är meddelad af en vördnadsvärd gammal man, hvilken, då en tolf års gosse, var värvarande på iandsvägen vid Helsingborg, hörde konungens samtal med tiggaren och var ögonvittne till dukatens öfverlemnande.