Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 april 1854, sida 1

get som ni nyss gjort, och påminnen er städse czar Petters nåd mot eder! — Tack, czar Petter, tack! Vi ska inte göra skam åt din goda tanke om oss, det ska de förb—de ryssarne få erfara, hvar vi träffa på dem! Med denna ärligt gisna försäkran lemnade de czaren. 2 Kapitlet. Nu blefvo order gilna att inga ryssar fingo visa sig i den rigtning, der de srigisne fångarne skulle draga fram, och en omväg blef dem visad, som förde dem mot den sidan till, der Schlippenback låg. De hade icke gått långt, när de på denna väg uppnådde en liten skogsdunge, hvarifrån de fingo höra en jemmerklagan såsom af en, den der kämpade med dödens qval. Våra bröder kände sig i en alltför glad och lycklig sinnesstämning, att icke ha ett öppet hjerta för ett lidande, som I drabbade deras like och i nästa ögonblick kunde bli deras eget. De stannade och lyssnade. Den klagande rösten kom inifrån skogen och tycktes med hvarje utstött rop bli allt svagare och svagare. De gingo åt det håll, hvarifrån den hördes komma och blefvo snart varse en soldat, nästan utplundrad inpå bara kroppen. De kladespersedlar han ännu egde qvar voro dock af svenska armåens. De voro alla, i ordets fullaste bemärkelse, genomdruckna af blod, och rundt omkring platsen der han låg var gräset nedtrampadt och blodbestänkt. Allt tycktes visa att här föregått en strid, der den döende dukat under för öfvermakten. vid ljudet af de annalkandes steg slog han upp ögonen. Sedan han en stund stirrat på dem, tycktes han bemöda sig att frambringa några artikulerade ljud. Då detta likval icke ville lyckas, gjorde han några tecken, såsom för att de skulle undersöka hans ena stöfvel. De afdrogo den och sunno mellan de dubbla läderbottnarne ett bref. Vid dess åsyn tycktes den olycklige samla sina sista krafter, för att uttalala namnet Schlippenback, hvarvid han med handen visade åt den trakt, der han låg kantonerad. — Vi förstå dig, kamrat! Brefvet skall till general Schlippenback? — sade Kristofter Rask. Den döende gjorde en jakande åtbörd. (Forts.)