Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 mars 1854, sida 1

makt att tillintetgöra både notariens och doktorns såväl anslag, som anseende i huset. Doktorn sökte hvarenda dag att förmå honom till en låtsad operation, för att sedan få gälla som en undergörare, men Håkan uppsköt det under flera förevänningar till dess han skulle få se hvad notarien ämnade taga sig för. Brefvet från Götheborg var naturligtvis falskt. Notarien, som hade tillgång till fru Ulrikas papper, hade lärt sig känna den afledne Gustafs handstil i yngre dagar och skickligt för stått att efterapa den. Håkan upplyste att han i Nord-Amerika af säker man blifvit underrättad om att Gustaf, efter många sorgliga öden, dött af sjukdom i Newyork. Den återkomne fadern och kaparkaptenen var naturligtvis blott en dikt af den uppfinningsrike notarien, för att skrämma fruntimren att skaffa sig en beskyddare i honom allenast. Under sin vistelse hos bonden, hvilken Håkan föranledt att kalla landtmätare, blef han icke litet glad och förvånad att se den ankommande unga landtmätaren hafva salig Johannas anletsdrag; af Svartemo Lena fick han bekräftelse derpå att ynglingen verkligen var hans stjufsysters son, och genast föll det honom in att han ännu hade hopp att på något sätt godtgöra den förlust han ådragit salig Johanna, om han kunde så ställa till att Alexan