Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 mars 1854, sida 1

. Den hemliga korrespondensen emellan Ryssland och England. (Forts. fr. N:o 74.) I en rapport af den 21 Februari omtalar Sir G. H. Seymour ett nytt samtal, som han nämnde dag haft med kejsaren på en soirs hos storfursten thronföljaren. Det var dervid fråga om lord John Russels svar af den 9 Februari, som påföljande dagen officielt skulle öfverlemnas åt kejsaren. Den engelske gesandten anmärkte, att svaret icke utfallit annorlunda än han förutsagt, hvarpå kejsaren genmälte, att han beklagade detta, enär han satte mycket värde på att vara ense med England om hvad som skulle ske Lisall den sjuke mannen doge. Sir G. H. Seymour menade, att intet skäl funnes till det antagande, att den sjuke mannen vore nära döden; England vore lika mycket som, efter hans förmenande, Ryssland sjelf intresseradt af att den sjuka mannen blefve vid lif, också brukade, enligt hvad erfarenheten visat, hela länder icke så der ett, tu, tre dö. England räknade just på kejsarens ädelmod, för att förebygga en kris i Turkiet. Om det engelska ministeriet trodde, svarade härpå kejsaren, att Turkiet ännu egde velementer för sin existens, så vore det oriktigt underrättadt. Han upprepade det, den sjuke mannen vore nära döden, och man berde icke läta öfverraska sig af denna händelse. Om han, kejsaren, blott 10 minuter personligen kunde samtala med de engelska ministrarne, isynnerhet med lord Aberdeen, som kände honom så noga och hade så fullt förtroende för honom, som han för denne, så vore han öfvertygad, att man skulle bli ense. En traktat eller ett protokoll ville han icke begära, han önskade blott en Åöfverenskommelse i allmänhet, sådan den kunde ega rum emellan gentlemen. Sir G. H. Seymour drager i sin rapport till lord John Russel den moral, ÅLatt den suverän, som med så mycken ihärdighet vidhåller, att en grannstats fall förestår, redan måste blifvit ense med sig sjelf derom, att om icke stunden, då upplösningen af sig sjelf skulle inträffa, likväl stunden, då upplösningen skulle företagas, vore nära för handen; äfven menade han, att kejsaren svårligen skulle hafva gått så långt i sina presumtioner, så framt icke redan en, om också blott allmännare, dock intim hemlig öfverenskommelse med Österrike existerade, så att kejsarens afsigt nu vore den, att, med uteslutande af Frankrike, uppgöra ett fördrag med England och Österrike för Turkiets delning. — Sir G. H. Seymours nästföljande depesch af den 22 Februari meddelar sedermera det samtal, hvilket han denna dag hast med kejsaren, då han föreläste för ho