Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 mars 1854, sida 2

er till synen igen, skrek doktorn, om hvars arm hans förfärliga jernhand klämde som ett skrufstäd. — Hvad tar ni er för, min gunstig herre! ropade notarien med sin vanliga oförskämdhet vid brydsamma tillfällen, vågar ni på det sättet handtera en af friherrinnans gäster ? — Ni hörde således icke hvad som nyss sades, min kära notarie? yttrade Håkan, släppte doktorns hand och grep lika hårdhändt om notariens, att jag är röfvaren? Tror ni att röfvaren låter skrämma sig af en sådan liten narr? Doktorn smög sig undan, notarien skulle gerna velat göra honom sällskap, och vred sig som en mask för att komma lös, men misslyckades alldeles. — Förstår ni mig icke, fortfor Håkan, då jag säger att jag är röfvaren? Det var mig ni råkade på vägen och lejde att spela en återkommen fader. Här är jag nu att få slutbetalning för rolen! Notarien stirrade likblek på Håkan och förstod nu alltsammans. — Ni är en ond ande! stönade han. Baronen släppte hans arm och vände sig åter till de förvånade fruntimmerna. Notarien bugade sig hastigt för fru Ulrika, Vv yttrade med otydliga ord, att han icke kunde