Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 mars 1854, sida 2

I1ldandels-Korrespondens. (Från Suse S SibelLondon den 17 Mars 1854. Man blickar med rätta på den politiska föreningen mellan Frankrike och England såsom på en tilldragelse af stor vigt och erinrar sig dervid, att sedan korstågens tider en så stor och intim allians emellan de båda nationerna icke ägt rum. Men det är icke de politiska ändamålen, som bilda de vigtigaste nyanserna i det nya gestaltandet af de franska förhållandena, utan det är den aldeles förändrade kommerciella politik, som börjar att blifva riktigare känd i detta stora och folkrika land, och hvilken man hoppas och förmodar skola utveckla sig, om också längsamt, som här var fallet, dock med ståndaktighet och kraftiga framsteg, för att bereda nationen de förmåner, hvilka ligga i naturen hos den forändring, som önskas och åsyftas. Nästan på samma tid, nemligen i andra hälsten af förra århundradet, ägde Frankrike och England — hvarje land för sig — en filosof med de klaraste begrepp om national rikedom och handhafvandet af de krafter, dem hvardera nationen ägde, för att genom förbättrad och förökad industri år från år göra dess ställning lyckligare. I bada länderna förblefvo de både männens praktiska läror länge opåaktade, förmodligen emedan krigen hindrade expansionen i handel och besordrandet af national-industrien. I England öppnade man först ögonen, ty man såg få år efter fredsslutet 1815, att det, för finansernas förbättrande, icke gafs något annat medel, än att tillvägabringa större inkomster, hvilka icke kunde åstadkommas, utan att man anskafsade elementerna derför. Man började således att med allvar följa Adam Smiths, Ricardos och andras läror, nemligen att förbättra handelns elementer, men föråldrade former och monopoler hindrade hastiga framsteg. Mer än tjugo år måste förflyta innan det blef möjligt att besegra hindren och förskaffa de industriella rörelserna en större frihet och utsträckning. Under de sednaste femton åren har dock detta lyckots — och ännu årligen införas förbättringar, hvilka bereda handeln större friheter och fördela skatterna jemnare. fröljderna hafva blifvit: — nästan oafbrutet måttligt pris på lifsmedlen, stor införsel af alla råämnen, hvilka gifva nåring åt fabrikerna och — naturligtvis — en nästan fördubblad export. Principen är den enklaste i verlden: — Den, som sörtjenar, kan skatta ät staten, den, som icke förtjenar, kan det ej. Må man således öka medlen och källorna till förtjenst, och statens liksom hvarje enskilds finanser skola komma i flor. De statistiska resultaterna behöfva vi icke anföra; de äro nogsamt kända. I nyare tiden uppfattas de på det lisligaste i Frankrike; i alla sjöhamnar erkänner man dem, regerings-auktoriteterna inse fullkomligt huru riktiga J. B. Sayss läror äro och huru välgörande de skulle verka för Frankrike, om man med möjligaSE SE NNE IE EEE