ste första kunde införa ÅFree Trade i Frankrike. Men man stöter på samma hinder som här. Ågare af jord, skogar, fabriker o. s. v. äro ännu allt för inslytelserika, att regeringen skulle kunna vidtaga genomgripande och kraftiga mått och steg. Början är gjord och det är intet tvifvel underkastadt, att man ju skall gå framåt, tills man uppnått målet. Och hvarför skulle man icke uppnå det, om man allvarligt vill det, och då man kan bevisa det förnuftiga i saken? — Frankrike är ett större och fruktbarare land än England, det räknar nära en tredjedel mera innevånare, det har förträffliga kuster och hamnar vid två stora haf, det har en bildad befolkning, hvars stabilitet befordras genom lika lagar, religion, språk och jordens fruktbarhet. De ord, hvilka i sednare tiden blifvit uttalade: — Le temps des conquetes est passå, sans retour — tala mera till förmån för Free Trade än dekreter, för hvilka tiden ännu icke är inne, men närmar sig med stora steg. Och hvilken handel drifva båda länderna? — Englands handel, import och export sammanslagna, belöper sig årligen under nyare tiden till 250,000,000 K, Frankrikes icke engång till hälften, ehuru det ej gifves någon orsak hvarför den icke skulle kunna vara lika stor. England har rika produkter: — stenkol och jern, Frankrike likaså, nemligen vin. Redan år 1849 begagnades i Frankrike 5,500,000 (engelska) acres jord för drufkulturen, en yta, lika så stor eller ännu större än den, på hvilken hvete odlas i England. Dessa drufvor producera 924, 000,000 (engelska) gallons vin, hvaraf dock blott omkring 50,000,000 gallons exporteras. Priset på vin i Frankrike är öfverhufvud icke mera än 5 engelska pence pr. gallon, eller 14 d. pr. quarter. Följden af en större liberalitet i handeln skulle blifva en större export af vin; hår (i England) önskas detta högt, och redan skulle en större lättnad varit medgifven för de franska vinerna, så framt icke den stora ölproduktionen här, samt de hittills i Frankrike rådande höga tullarne på stenkol och jern varit väsendtliga hinder derför. Ölproduktionen här i landet uppgår till omkring 400,000,000 gallons, till ett penningvärde af 20,000,000 Å — således vida större än vinproduktionen i Frankrike. Öl är alltså i England, hvad vin är i Frankrike; produktionen är också nästan lika så gammal, icke allenast här i landet, utan äfven andra delar af jorden. Redan Herodot berättar (lib. II. cap. 77.), att man i Egypten kände en af korn beredd gäst dryck, Tacitus talar om öl i norra Tyskland och Plinius berättar om en rusande dryck af spanmål och vatten i vestra Europa. Historien om drufvans kultur förlorar sig i den aflägsna forntiden, men de första berättelserna om vinets bruk hafva vi från Persien, förmodligen emedan Asien lemnar de tidigaste historiska relationer. Ungefär 600 år före nuvarande tiderakning uppbygde Phoceerna Marseille och införde drufvan i Frankrike, och på detta sätt synes vinets bruk först hafva spridt sig i Europa. Man ser således, att det icke är särdeles mycket äldre än bruket af öl. Ölexporten från England förlidet år (1853) utgjorde 401,000 gallons, men icke alldeles så mycket de föregående åren. Man inser väl huru vigtig denna artik-l är för vårt land, men man skulle dock här vara böjd att sänka tullen på franska viner, om man erbjöde oss reciprocitet. Hvilka skola följderna blifva om Frankrike inom 10 år uppnått samma grad af ÅFree Trade, som vi här? — Inga andra, än att krig emellan England och Frankrike blifva nästan otänkbara, och de skola ej uppkomma, äfven om inga sådana konjunkturer som de nuv. stå för dörren. Free Trade är ett motgift mot krig; der, hvarest två grannländer engång antagit en så sund princip för expamsionen, der är någon störing knappt möjlig mer, ty genom en sådan skulle enhvar förlora, emedan hvar och en drager nytta af grannens välstånd. Endast der, hvarest inländsk handel är verksamhetens hufvudtendens, och med förbud, godtycklighet, monopollagar och chinesiska murar, äro krig lättare uppblåsta, emedan blott få hafva intresse af att uppehålla freden, och flertalet kan umbära fördelarna af handeln med utlandet. Med fullkomlig öfvertygelse att detta lands politiska ställning förmår skydda dess handel i främmande