Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 mars 1854, sida 2

Utrikes Nyheter. DANMARK. Ministeren lider nederlag på nederlag i de båda thingen. Den 7 fick den i landsthinget förkastadt sitt ändringsförslag till 8 2 i grundlagen, om utskrifningsväsendets öfverflyttning från konungarikets enskilta angelägenheter till helstatens. Den 8 led den en ännu större förödmjukelse, i det landsthinget enhälligt förkastade ministerens ändringsförslag till g 5, hvilket var icke något annat än det Tscherning väckt i folkthinget. För 14 dagar seen, då stora utsigter förefunnos att detta förslag skulle gå igenom i båda thingen, vrakades det af ministeren. Nu har den sjelf nödgas upptaga det, och ser det oåterkalleligen förkastadt af begge thingen! I thorsdag konstaterades ministårens brytning med riksdagen fullkomligt. Denna dag sporde biskop Menrad i folkthinget ministrarne, om de sasthöllo sin förklaring af d. 13 Febr. 1852, att förbehållet i grundlagens inledning icke inrymde regeringen någon rättighet att på annat sätt än som är föreskrisvet i 5 100 af grundlagen företaga någon ändring i densamma. Först svarade premierministern något som icke kunde höras, hvarpå finansministern försökte svänga sig undan med den förklaring, att ministerens äsigter kunde inhemtas af det föreliggande utkastet och tarfvade ej någon närmare förklaring. Menrad fordrade ett bestämdt ja eller nej; men förgåfves. Han gjordes nu uppmärksam på, att premierministern under grundlagsförhandlingarne låtit undsalla sig yttranden, som utvisade att ministerens äsigter voro förändrade, och sporde, om man ville oktrojera en författning, i fall man icke kunde blifva ense med riksdagen; han fick ej något annat svar. Han uppläste premierministerns betecknade yttranden och sporde, hvad mening dessa hade; lika fruktlöst. Han förklarade då, att, efter de undvikande svar som han bekommit på sina frågor, borde thinget taga under allvarsamt öfvervägande, hvad som var att göra. Lindberg, Frölund och Barfod yttrade, under högljudda bifallsyttringar, att ögonblicket nu var kommet för thinget att med tydliga och klara ord uttala ett bestämdt misstroende till ministeren. Kan kungen nu längre behålla en minister, till hvilken icke endast folkthinget, utan äfven sjelfva det loyala landsthinget med sådana män som exministrarne Bardenfleth och Moltke, lagt i dagen ett så otvetydigt misstroende. Han kan det icke, utan att förråda sitt folk och bryta den ed han svurit att upprätthålla grundlagen. PREUSSEN. I andra kammaren har förefallit en mycket uppbygglig diskussion med anledning af en petition från magistraten i Butow