Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 mars 1854, sida 2

så uppodlade, att vi anse alla rektor F:s argumenter vara lika lätta att vederlägga, som hr L:s egen kedja af felfria och ovederläggliga satser och dertill har, som våra tänkunde läsare torde ha funnit, ej erfordrats stor skarpsinnighet. Då så är, röjer det ett nästan högt mod, att oförtäckt såsom ouppodlad till förståndet beteckna t. o. m. den som endast vågar anse hr F:s argumenter kunna vederläggas. Det skulle vara obegripligt att förklara huru ett sådant yttrande kunnat flyta utur en så kunnig och personligen modest och human mans, som lektor L., penna, derest vi ej erinrade oss vår ofvannämnde filosofs klassifikation af menniskorna. På dessa i sanning ej blott lösa, utan rent af falska grunder bygger nu emellertid hr L. det påståendet, att det är red. af H. T., som anfallit Götheborgs läroverk, oaktadt vi just framhållit dess förtjenster, uti de delar hvilka uteslutande bestämma ett läroverks värde, nemligen lärjungarnes bättre bildning såväl till seder, ordning och flit, som till kunskaper. Sedan vi således till alla delar gendrifvit lektor Ljungbergs och hans embetsbröders rätt illa hopkomna svaromål, taga vi oss friheten ställa till honom samma uppmaning, som han på förhand ställde till oss, nemligen att öppet tillstå sig öfvervunnen, helldre eftersträfvande den asfgjorda ära, som belönar hvarje obetingadt offer åt sanningen, än den tvetydiga triumfen, att inför ett mindre skarpsynt öga tilläfventyrs kunna genom vidtagna konstgrepp beslöja skulden af ett begånget misstag. Vi öfverlemna åt lektor L. att behjerta denna uppmaning och hoppas att vår uppsats, om den ock innehållit ett och annat bittert piller, dock ingalunda öfverskridit de gränser, som humaniteten utstakar, och att den åtminstone inför opartiska domare icke skall i nämnde hänsigt förlora på en jemförelse med den artikel, hvaraf den blifvit frammanad. —— —————————— LLA — ——