Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 mars 1854, sida 2

var då i värrsta sall beredd att återstalla dem, om han icke kunde genom ösvertalning förmå henne att få behålla dem, han ville ju icke annat än tala engång med sin far. Hon somnade snart djupt och drömde om Gustaf den tredjes glada hof och dansade om igen, sjuttonårig, i stora galleriet på kongliga slottet i Stockholm. Först efter midnatten tog Håkan en blindlyckta ur sin reskoffert och nycklarna, samt smög sig genom de gamla hvalfven till sin fars rum. Han trodde sig hafva kommit in obemärkt, öppnade blindlyktan, gick fram till sängen, lyste den liggande i ansigtet, denne stirrade på honom med hemska ögon. Håkan hade ännu på sig sin officers-uniform. Gubben blickade vildt på honom. Håkan tände lampan och skrufvade opp den så att det lyste klart i rummet. — Kommer ni att arrestera mig? frågade gubben med orolig blick. — Min far! sade Håkan, nästan med ömhet, känner ni icke igen mig? — Jag är oskyldig! svarade gubben kallt. Samvetsqvalen öfver delaktigheten i förräderiet och konungamordet oroade den gamle ränksmidaren, som emellanåt icke var fullt redig.