Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 mars 1854, sida 2

darrade, han hade beslutat att bemäktiga sig dessa nycklar, han ville nödvandigt vaka hos sin sar. Han anade att gubben misstänkte honom, han anade att friherrinnan fått befallning att gömma dessa nycklar, han kände sin sader och sruktade att han aldrig skulle så tala vid honom i enrum, hvilket var högst nödvandigt för hans assigt, — Men ni är restrött mon cher, ni behösver lägga er. — Ni behösver sjelf hvila, ma chere mere, sade han, tillåt mig att föra er in i edra rum. — Det vore väl jag, såsom värdinna och moder, som skulle föra min son till sitt rum. — Ack, att ni alltid skall påminna mig derom! Ert ungdomliga sätt kommer mig alltid att glömma den der lilla skillnaden i ålder oss emellan, men aldrig vördnaden och denna vördnad är mest beundran. Han bjöd henne sin arm med ett behag, som nutiden endast kan ana, men icke elterhärma; hon kunde icke motstå hans blick utan lät föra sig in i sina rum. Der tog han afsked och hon, med hufvudet fullt af gamla minnen, glömde sin stränga gubbes befallning att gömma nycklarna. Håka dem i förbisarten, lat lysa sig opp PM ram dröjde att lägga sig, fruktade att hon skulle komma ihåg nycklarna, men