Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 mars 1854, sida 2

— förrän man ropade på: proposition! och i samma ögonblick den framställdes skreks ja, hvarefter ett protokollsutdrag öfver tillstyrkandet, deri det högljudda och enhälliga bifallet var på förhand antecknadt, var färdigt att justeras. En ledamot, d:r Gumdlius, hemställde om det vore så nödvändigt, att intaga den der högljuddheten i protokollet, men ståndet hade, enligt A.-B., svårt att skiljas dervid; dock nöjde det sig sedermera med att hafva varit enhälligt. Vi veta ej huru det kommer sig att en af Tegnår citerad latinsk glossa faller oss i tankarne: Dic mihi, Damoeta, cujus pecus, an Meliboei 2 hvilket af Tegnär sålunda öfversättes: Säg mig, Damoeta, hvars fänad det är — månn ej Meliboei? Borgareståndet röjde äfven i denna fråga den takt och frimodighet, som gifvit detta stånd vid innevarande riksdag ett rättvist och aktadt anseende. Sedan ståndet afslagit en fjeskig framställning af hr Arnberg, att den för plenum uppgjorda föredragningslistan skulle förändras, på det att förevarande fråga skulle komma först, öppnades diskussionen, sedan de öfriga ämnena voro helt lugnt undangjorda, af hr Henschen, som ansåg sig skyldig anmoda statsutskottets närvarande ledamöter att låta ståndet veta, om något blifvit gjordt, för att uppfylla den af hr Ekholm, vid propositionens remiss, gjorda anhållan om anskaffande af nödig och möjlig utredning om behofvet af ifrågavarande kreditiv, eller om hinder mött en sådan utredning, samt huru srågan i utskottet behandlats och om afvikelse srån vanliga sormer dervid ifrågakommit. IIr hydin sann det högst olämpligt, att begära upplysningar huru medlen skola användas, emedan detta borde vara en hemlighet. Om talaren vore ovän till såderneslandet så skulle han yrka sådant; såsom dess vän, biföll han, utan att veta något, och var nöjd med en framtida redovisning. — Hr Grape yrkade äfven obetingadt bifall, sedan utskottet funnit sig tillfredsställdt med de upplysningar, som lemnats och beviljat anslaI get. — Hr Gråd upplyste, att statsutskottet, genom sin ordförande, begärt upplysningar, men fått till svar, att sådana ej kunde offentliggöras, utan att medföra olägenheter. Utsk. hade dermed måst låta sig nöja och hade ej kunnat annat än yrka bifall till den kgl. propositionen, då de af hemliga utskottets medlemmar, som voro ledamöter af statsutskottet, sådant tillstyrkt. — Hr Henschen trodde att de som för sitt votum ville hafva stöd i alla möjliga upplysningar, kunde vara lika goda vänner af fäderneslandet, som de, hvilka påyrka blindt bifall. Statsutskottet hade emellertid nu besvarat de af talaren framställda frågor, och han vände sig derföre till hemliga utskottets medlemmar med anhållan att de måtte meddela alla de upplysningar till ledning för frågans bedömande, hvilka de med afseende på deras aflagda ed, utan skada eller ens fara för fosterlandet nu kunde lemna. Hr Palander hade ej väntat någon diskussion i denna fråga och åtminstone trott att den skulle vara slut sedan spörjsmålen till statsutskottets ledamöter blifvit besvarade. Ståndet har tillförene vid dylika tillfällen hyst förtroende till de ledamöter det insatt i hemliga utskottet. Dessas bifall i förevarande fall var emellertid redan gisvet, eller åtminstone var detta förhällandet med den ärade representanten för Götheborg, enligt hvad man kunnat inhemta af de upplysningar hr Gråå meddelat om hvad i statsutskottet sig tilldragit. Talaren anspelade derefter på tidens vigt och angelägenheten att försvara Gottland mot ett möjligt angrepp, och trodde han att borgareståndet skulle blottställa det anseende som det på sednare tiden förvärfvat, om det ej samfäldt och utan votering beviljade den äskade summan. — Hr Ekelund instämde. — Hr Stolpe: En ledamot har försökt anställa ett katechesförhör först med statsutskottets medlemmar och derefter äfven med hemliga utskottets. Om nu dessa herrar ej finnas villiga att ingå i svaromål, så stå vi på samma punkt, och det torde då komma något, som ännu ligger i det fördolda. Talaren hemställde emellertid om ej frågaren, i betraktande af den appell som vid detta tillfälle blifvit gjord till fosterlandskänslan, ville afstå från vidare spörjsmål. Det är obestridligt att den närvarande ställningen innebär en olycka, men det finnes ett ordspråk som säger, att det ej är någon olycka som icke har sin lycka med sig, och denna lyeka var i törevarande fall att olyckan förenade söndrade sinnen. Trodde, i likhet med en annan talare, att upplysningars meddelande skulle kunna medföra fara. Vi veta att konungen beslutat att riket skall iakttaga en beväpnad neutralitet; för en sådan fordras rustningar och till rustningar fordras penningar. Att säga huru dessa skola användas torde icke hgga inom möjlighetens gräns, äfven för dem som befatta sig med krigsrustningar. Kanske komma penningarne ej ens att behöfvas. Talaren ansåg följaktligen de framställda frågorna lika olämpliga som obehösliga. — Hr Rooth yrkade obetingadt bifall och ansåg det mycket ofosterländskt att diskutera frågan. — Hr Schwan: Såsom ledamot af hemliga utskottet och då K. M. i sin proposition åberopat detta utskotts tillstyrkan, finner jag mig föranlåten att här taga ordet. Först vill jag dock hemställa om vi ej kunna helt lugnt fortsätta denna diskussion utan att tala om vär patriotism och minst mot hvarandra rikta förebråelser, att den ene ej är lika god fosterlandsvän som den andre. Då frågan om anslags beviljande till neutralitetens upprätthållande första gången förevar i detta stånd förutsade iag att K. M. skulle finna sig