skottets medlemmar, tvekat i hvad riktning han skulle rösta, och han trodde ej att representationens anseende skulle lida deraf att representanterna iakttogo betänksamhet vid utösningen af sin skattebevillningsrätt. Slutligen förklarade sig talaren ej kunna undgå att uttala sitt ogillande deraf, att den person, som det enligt statskalendern åligger att i närvarande bekymmersamma tid representera de svenska intressena, så länge afhållit sig från sin post. — Hr Björck nedlade sin reservation mot det sätt hvarpå frågan blifvit behandlad, hvilket han ej ansåg grundlagsenligt. Han instämde i öfrigt med hr Billström och uttryckte! sin förhoppning att regeringen ej måtte i något afseende binda sig, ej ens vid neutraliteten. — He Hasselroth förenade sig med hr Schwan. — Hr Asker ansåg den pågående diskussionen på samma gång betecknande och bedröfltg. Då grundlagen hänvisar till hemliga utskottet, som skall handlägga sådana frågor hvilka äro af den ömtåliga beskaffenhet att de ej kunna offentligen behandlas, och ständerna väl måtte anses ega förtroende till de ledamöter de i detta utskott insatt, så borde de ock följa de anvisningar som af dem uti sådana fall som det ifrågavarande gisvas. Att ingen af statsutskottets ledamöter reserverat sig utgjorde pröfning nog. Detta var klart för hvar och en som vid frågans bedömande ville använda en smula logik, och behofvet af medlen ligger dessutom i de yttre förhållandena öppet för en hvar som vill se. Talaren värderade sparsamheten, som är en dygd hvilken ej bör förglömmas; men representanterna ha äfven att vårda andra pligter, hvilka de ej få förbise. Han hade derföre föreställt sig att någon diskussion uti förevarande fall ej skulle uppstått och att medlen derförutan skulle blifvit enhälligt beviljade. Flere instämde. IIr Stolpe sokte ådagalägga att någon jemförelse ej kunde ega rum mellan de interpellationer. som han vid det påpekake föregående tillfället ställde till hemliga utskottets ledamöter, och dem hr Henschen nu framställt. Förhållanderna hafva, menade tal., äfven sedan dess utvecklat sig. Fäderneslandets ställning var då ännu ej bestämd, hvaremot det numera är klart för en hvar att vi måste vara rustade för en väpnad neutralitet eller måhända för ett krig, hvilket väl är den olyckligaste möjlighet som kan förutsättas, men på hvilken man dock måste vara beredd. Utlåtandet blef derpå af ståndet enhålligt bifallet. (Forts.)