Riksdagen. Beviljandet af kreditivet ä 23 mellion. Just då vi ämnade skrifva diskussionen rörande det begärda kreditivet å 23 mill. rdr bko, erinrade vi oss, att i två stånd ingen diskussion fördes öfver detta ämne. De två lojala stånden: ridderskapet och adeln och presteståndet ansågo det sig ens tillständigt, att begära de minsta upplysningar, innan de åt regeringen öfverlemnade den största summa, som på mångfaldiga år blifvit på en gång af Rikets Ständer anslagen; de tvekade intet ögonblick, innan de voterade den summa, som skall tungt falla på den redan förut tillräckligt betungade skattdragande delen af svenska folket, men som lyckligtvis ganska få ledamöter af de högloslige och högvördige stånden behöfva vidröra med sitt finger. — Under sådana förhållanden är det visserligen icke svårt att votera hvilka anslag som helst; också visa de båda stånden sällan någon tveksamhet i detta fall. — Men vi äro ju endast resererenter och ha såsom sädane ingen rätt att reflektera. Hos ridd. och adeln blef, såsom sagdt är, det äskade kreditivet till krigsrustningar utan diskussion enhålligt beviljadt. I presteständet gick man så långt i lojåtet, att talmannen icke ens hann läsa upp den kongl. propositionen,