Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 mars 1854, sida 2

expedition, ehuru det kan i nödens stund göra nytta på annat sätt (2) För öfrigt upplyser Bl. P., att skeppet Carl Johan, som skall apteras till skrufskepp, kommer att sättas i sjön instundande sommar fullkomligt godt; att skeppet Carl XII är sullgodt: att Prins Oscar är fullgodt; att Dristigheten, då det, efter dess 1848 fulländade reparation, utgick ur dockan, var fullkomligt godt, men att det ännu tarfvar en reparation, efter hvars fulländning skeppet blir fullkomligt tjenstbart; att Försigtigheten, efter an. ställd ansenlig reparation, i år fullkomligt tjenstbart, kan sättas i sjön, för att begagnas såsom effektivt; samt att slutligen Gustaf den Store, som uttogs ur Nya Dockan såsom nytt 1832, med undantag af några obetydliga rötor, är fullkomligt godt och användbart, hvarföre det äfven kompletteras till tjenstgöring under instundande sommar, om behofvet så fordrar. Enligt denna räkning skulle vi alltså äga 6 å 7 användbara linieskepp, och detta voro visserligen icke obetydligt. Emellertid qvarstår hos oss alltid den sarhågan, som BlekingsPostens uppgifter ej kunnat häfva, att dessa gamla linieskepp svårligen skola befinnas ändamålsenliga nu mera, då lätt manövrering och hastig fart blifvit hufvudvillkor äfven för krigsfartyg. På denna grund spela de stora ångskeppen en så vigtig rol i de utländska marinerna, och då äfven vår regering bjöd till att följa med sin tid i detta hänseende, genom att besluta insättandet af en skruf i Carl Johan., undrade man endast öfver huruvida detta skulle blifvit särdeles verksamt med ett 30 år gammalt segelskepp. För öfrigt öfverlmna vi åt läsaren, att af Bl. Postens upplysningar finna sig tillfredsställd eller ej, men kunna dock ej lemna ämnet, utan att med några ord vidröra sjelfva frågan om hushållningen med flottans materiel, Vi vilja ej återge alla de rygten, som varit gängse rörande denna hushållning, utan vilja blott anföra ett enda faktum, som synes betecknade för hela systemet. Detta faktum är, att år 1840, tidigt på året, anlände en af flottans officerare och utsynade ekskog i Småland. De utsynade ekarne fälldes, upphöggos och betalades, efter hvad vi vilja minnas, med 20 sk. bko kubiksoten till jordägaren. Sedan de upphuggna ekstockarne blifvit året om liggande på sin plats, utsatta för all den våta markens och väderlekens röta, fördes de slutligen till stranden af Wettern, hvarest de ytterligare blefvo liggande 2 a 3 år, utan allt skydd. Då det kan så husI hållas i en sak, och i en så vigtig sak för skeppsbyggeriet, som det dyrbara ekvirket, så hemstaälles till en hvar, om man kan anse nå gon misshushållning omöjlig? Månne det icke, på grund af allt detta, vore skäl, att Rikets Ständers revisorer utförde det en gång väckta förslaget, att företaga flottans förråder och hela materiel till noggrann inventering? — —