Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 februari 1854, sida 1

fHAUNYFFLLVIGSCLT 1 UA, VU ä endast till att förvilla opinionen, i det de invaggar den i bedrägliga föreställningar om ställningens beskaslenhet. Wienerkonserensen kan så mycket mindre försöka att ånyo uppgöra något projekt med kabinettet i S:t Petersburg, som den icke är bemyndigad att af Porten fordra större koncessioner, efter det svar Ryssland afgifvit på det sista Wienerförslaget. Oakaktadt öfverensstämmelsen emellan de tyska staterna, återstår dem ingenting annat än att låta händelserna gå sin gång, tills ett lägligt tillfälle yppar Sig för nya beslut. Preussen har inga skäl att för ögonblicket åter upptaga underbesdttingar, SOM icke erbjuda något hopp om framgång. De af franska bladen utspridda ryktena beträffande nya förslag, som skulle hafva blifvit gjorda af tyska makterna, förtjena följaktligen ej någon tilltro. Denna artikel synes för öfrigt utgöra ett ytterligare Intyg om Preussens beslut att bevara neutraliteten i det förestående kriget. Såsom flera gånger nämnts, torde äfven Amerika vilja hafva ett ord med i den turkiska frågan. En amerikansk krigskorvett har inlupit i Pirei hamn vid Athen och den troddes vara förelöpare för en division af 5 örlogsfartyg af samma flagga, hvars bestämmelse skall vara Konstantinopel. Senaste ångbåtsposten från Konstantinopel medförde underrättelser från Athen af den 10 dennes, enligt hvilka upproret i Epirus fortfar. Narmare detaljer saknas annu. Att Ryssarne ej äro främmande för detta uppror kan man taga för fullt gifvit. Det har förut blifvit visadt, huru de, i trots af sina försäkringar att respektera Turkiets integritet, haft sitt finger med i den upptäckta stora sammansvarjningen, som alsåg ingenting mindre än en allmän uppresning af hela den kristna befolkningen. Ehuru deras planer i detta hänseende blifvit röjda, synas de derföre ändå ej vara uppgifna. Sedan bland Donaufurstendömenas invånare visat sig vida större lust till en resning emot Ryssarne, än emot deras rättmätiga regering, den turkiska, har från ryska sidan afståtts derifrån att bilda en egen rumänisk ) legion. Deremot har den under furst Milosch auspicier och under rysk kontroll värfvade srikorpsen organiserats elter nationaliteterna på sådant sätt, att Grekerna, Bulgarerna, Serberna och Albaneserna utgöra hvar sin afsöndrade del af densamma, med den öppet af Milosch uttalade afsigten, att ester öfvergången af Donau alla dessa nationaliteter skola revolutioneras och uppmanas att ansluta sig till de redan besintlige. på berörde sätt bildade stamtrupperna. Augsb. allg. Zeit. innehåller verkligen den markvardiga upplysningen, att Milosch icke åsyftar ett infall i Serbien, utan fastmer vid en mönstring al frikorpsen öppet förklarat sitt och korpsens mål vara att sornjelpa de kristna folken i Turkiet till sin frihet. En vacker frihetens apostel, som sjelf blitvit sorjagad från Serbien för ty ranni och maktmissbruk ! I Serbien ) fruktar man, med grannarnes (Wallachernas) öde för ögonen, Ryssarne varre ) Inbygsarne i Donaufurstendömena kallas Rumdner (Romare). emedan de anses närstamma från romerska kolonister. Deras språk är en fördersvad latin. ) Man måste skilja emellan lydlandet, vasallstaten