Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 februari 1854, sida 1

n 4l43 lust ar lika oförminskad. Sinnesstamningen i Ryssland ar ej eller ingenting mindre an sredlig. Det ofta upprepade och senast vid flera tillfällen i engelska parlamentet yttrade påstå endet, att det ligger i de begge tyska stormakternas händer att afböja kriget, eller åtminstone inskränka dess utsträckning, är icke lika riktigt som för några veckor sedan. Har czaren icke gifvit efter för de tyska hosvens försonliga föreställningar, så är det nu en ambitionssak för honom att ej gifva efter för deras hotelser. För öfrigt tro vi icke rigtigt på några hotelser från det hållet emot Ryssland. Om Preussen heter det visserligen, att dess politik, efter preussiske statsmannen grefve Pourtales resa till London, betydligt närmat sig de vestra makternas, och att ryska sändebudet i Berlin, Bud erg, Vunnit lika litet gehör för sina framställningar, som Orloff för sina i Wien. Detta oaktadt tro vi icke att det förenar sig med de vestra makterna i deras uppträdande emot Ryssland. Det är nog, att det iakttager en strang, obrottslig neutralitet, hvilket vi likväl anse vara dess uppriktiga alsist. Hvad åter Österrike beträllar, synes oss denna makts hällning vara temligen tvetydig. Denna tvetydighet springer i ögonen uti den förklaring, som Wiener-kabinettet, enligt lord Clarendon, lemnat Turkiet ölver meningen med sammandragningen af en observations-korps på gränsen. Denna armekorps skall, i fall Österrike mellankommer, uppratthålla status quo. Så heter det åtminstone i releratet i B. H., sastän det är troligt att det borde stå status quo ante, eller tillståndet före krigets utbrott. I alla fall är detta endast ett vilkorligt lolte. Enligt vårt förmenande är det Österrikes plan, alt så länge som möjligt söka hålla sig val med båda parterna och bibehålla sin observerande, afvaktande ställning. Det finnes imellertid så val i Wien som i Berlin ett starkt ryskt parti, hvilket icke sparar några ränker för att vinna de begge hofven för Ryssland. För närvarande finnes det dock föga utsigt, att dessa ränker krönas med någon framgång. Men skulle krigslyckan, sedan kriget utbrutit, le mot Ryssland, är det knappt något tvilvel underkastadt, att en svängning i Österrikes politik åt öster vore lätt åstadkommen. Österrike är med ett ord icke att lita på. Under angilna omständigheter är det numera nära nog otänkbart att kriget imellan Ryssland och de vestra makterna skulle kunna undvikas. Huru litet afseende vissa rykten förtjena, som tala om nya försoningsförsök, torde bäst ådagalaggas genom reproduccrardet af följande utdrag ur den halfotficiella Pr. Cor. af den 14 dennes, samma blad, som först talade om de begge tyska hofvens försonliga föreställningar i S:t Petersburg och vid dem fästade så stora förhoppningar. Den nämnda tidningen räsonnerar först vidt och bredt om den betänkliga ställning, som uppstått genom den vänning som orientaliska frågan nu tagit. Fredsförboppningarne, säger den, försvinna allt mer och mer; bemedlingsförsöken hafva varit fruktlösa och för deras förnyande måste man afvakta, att händelserna medföra ett uppslag, som kan erbjuda en ny stödjepunkt. Ryktena om nya försoningsförsök äro ogrundade och tjena