Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 februari 1854, sida 1

KARANTÄNS-TIJENSTEHANNEN. Öfversådttning. (Forts. fr. N:o 44.) I stället för att svara, slog barnet sina armar om sadrens hals samt tryckte sin fri-cka och blomstrande kind intill sjömannens skrynkliga ansigte. — Äa, ja, jag visste nog det, fortfor Mathieu: och då vill du ju också göra hvad vi be dig om? Barnet nickade. — Nåväl, återtog Mathieu, du måste stanna några dagar borta hos onkel Dorot, och eftersom vi icke ha någon båt, vill jag sjelf bära dig öfver sundet. Tror du icke, att du skall känna dig helt lugn midt på hafvet, när din fars skuldra tjenar dig till julle? Barnet ryste. — Jag vill heldre bli qvar, sade hon hastigt. — (Det ar omöjligt, svarade sadren, jag vill bara dig bort till kruttornet. Det ar nödvändigt och vi måste genast bege oss i väg;