Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 februari 1854, sida 1

än pesten. För att förebygga ryska truppers inryckande i landet, underhandlar fursten, enligt hvad det förljudes, med Österrike om dess beskydd af Serbiens neutralitet. I värsta fall ser man vida heller att Österrikiska trupper, an ryska, besätta landet. Fursten har den 15 drnnes aslagt en visit i Serbien hos den dit nyligen ankomne chefen för österrikiska observationskorpsen, grefve Coronini. Harigenom bestyrkes ryktet om de emellan Österrike och Serbien sväfvande underhandlingarne. Maktiga intressen bjuda Österrike att villsara Serbernes önskan, om det ock derigenom skedde kyssarne en stor otjenst, enär Serbien är för dem af stor vigt i strategiskt hänseende så till vida, att de, om de innehalva detta land, derifrån kunna taga Turkarne vid Widdin i flanken eller ryggen. Bästa och rättaste sättet för Porten att omintetgöra Ryssarnes stämplingar bland dess kristna undersåter vore att förunna dessa lika frioch rättigheter med musulmännen. En sådan emancipation torde äfven snart vara att emotse, i synnerhet nu sedan de vestra makterna komma att verksamt understödja Porten. I så fall anses det som en lycka, att krigsministern, en turk af den gamla skolan och derför en motståndare till de kristnes emancipa tion, blisvit aslagsnad, ehuru hans asgång ur annan synpunkt är att beklaga, alldenstund han under hela krisen ädagalagt de mest adla och sosterlandska tankesatt. Med upposlring af sin enskilta förmögenhet har han fullkomligt utrustat en mängd frivillige, som sjelfva saknade medel dertill, med godhet beskyddat olycklige och främlingar och satt många män af mod och kraft i tillfalle att lemna rfket vigtiga tjenster. Utom hans oenighet med Reschid-bascha, som han dock ädelmodigt skyddade vid studentupploppet, anföres ett ännu vigtigare mutiv för hans entedigande, nemligen hans af sornturkisk stolthet förestafvade motstånd emot anlitandet af europeiska hjelptrupper. Mohemet-Köprilu-Pascha, som varit guvernör i Adrianopel och ambassadör i London, har efter den till krigsminister utnämnde RizaPascha blifvit riksamiral eller sjöminister. RizaPascha är en man i sin bästa ålder och skall ega en mycket energisk karakter, utan att dock sakna nödig klokhet. Den allmänt erkända sörbättringen af bildningen inom turkiska armben är til stor del hans verk. Äfven den nye sjöministern betecknas som en förståndig och kunnig man. De mera skarpsynte bland Turkiets kristna befolkning synas fullkomligt inse, att det är klokare att ansluta sig till turkiska regeringen och af henne vänta en förbättring af deras stallning än att göra sig till verktyg för Rysslands illsundiga politik. Bevis på sympathier för Turkiets sak från den kristna befolkningens sida saknas icke. Då Sadyk Paschas kosacker (kristne) d. 23 Jan., på sin marsch till Donau, ankommo till Adrianopel, har den grekiske erkebiskopen derstades läst en messa, för att nedkalla bimlens välsignelse öfver dem och anropa Gud om seger för deras vapen i sultanens tjenst. Han har äfven gjort dem en skänk af 2 sköna hästar. I en annan underrattelse från Serbien och turkiska Serbien, hvilket senare lyder omedelbart under Turkiet.