Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 februari 1854, sida 1

med sina stora ögon och sammanpressade lappar, bemöda sig att förklara nägot, som hon icke kunde begripa. Hennes små hander hangd overksamma ned och hennes nakna fötter tycktes sastvaxta vid klippan. bå Genevieve såg henne sådan, upplyst af månans första strålar, som spelade på hennes blonda hår, syntes hon återkomma till besinning; en skymt af känsla lifvade hennes slappa drag, hennes nåsborrar vidgade sig, och en ström af tårar störtade ur hennes ögon. Hon sprang fram till barnet, som hon tog upp på sina armar med ett slags smärtsam haftighet. som genast besvarades af Francine med ett utbrott af smekningar och snyltningar. — Under några ögonblick hördes blott suckar och brutna ord. Den lilla flickan srågade efter sin syster, och modren, hvars förtvillan ökades vid dessa frågor, sökte bringa barnet till tystnad med sina kyssar. bå hennes krafter slutligen började svika henne, lät hon sina armar sjunka och kände, att man helt sakta tog Francine från henne. Det var Mathieu, som satte barnet på marken. Han drog modern något afsides och lät henne sätta sig på stenbänken, som stod vid staketet. Hon ville resa sig och utsträckte armarne.