Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 februari 1854, sida 1

(ken mer än då det sednaste Örebro resormmötes förhandlingar refererades, deri visserligen åtskilliga allvarsamma belysningar af det hvilande förslaget förekommo. Den allmänna opinionen har under sådana förhållanden varit ganska vacklande, och efter hvad vi trott oss finna, icke varit obenägen, att såsom nödfalls medel önska framgång åt förslaget, husvudsak ligen dersöre, att man hoppades på att detta förslag skulle hos adeln och presterna gå igenom, emedan det dels utgått ifrån dessa stånd, dels, efter hvad man ville veta, understöddes varmt af H. K. H. Kronprinsen, hvadan åtminminstone någon rubbning på det gamla oelterrättlighetstillståndet skulle kunnat komma till stånd. Häremot gjordes väl då och då en invänning från andra sidan, af den mening, att adeln aldrig haft rätt allvar med det framkastade förslaget; att den skulle sjelf förkasta detsamma o. s. v., hvilka invänningar dock betraktades af mången såsom ett otillbörligt misstroende och ett af partisinnet harrörande begär, att se allt från den mörka sidan. Emellertid gjordes ingenting från förslagets upphofsmän, för att göra det bekant och möta de invänningar, som blifvit rigtade mot detsamma. Först under hösten förlidet år begynnte Sv. Tidn. meddela långa Hartmansdorffiska artiklar mot förslaget och några andra för detsamma, och sednast lärer Stockholms Dagblad, straxt före frågans behandling, innehållet någon god uppsats i ämnet, hvilken likväl ej kom ifrån någon af förslagets konservativa upphofsmän, utan från en gammal liberal. Denna fullkomliga likgiltighet, eller åtminstone overksamhet, då det gällde att sprida kännedom om och väcka sympathier för det hvilande förslaget, gjorde upphofsmännens ärlighet ännu mera misstänkt. Huru grundade dessa misstankar voro finner man af det enkla faktum, att ridd. och adeln, hvarifrån förslaget utgått, sjelf med öfvervägande majoritet förkastade detsamma, försmående t. o. m. att sauvera skenet, hvilket varit lätt, då bondeståndets votum blef så tidigt afgilvet och kändt. Det konservativa förslaget, det som skulle vara det enda, som ägde någon möjlighet att gå igenom, har således blilvit förkastadt af så godt som alsa fyra stånden (borgerskapet antog det blott med fyra rösters majoritet) — månne det mest radikala förslag kunnat röna ett värre öde? bet af regeringen utgilna, men likasom detta sista, af sina egna upphofsmän öfvergifna förslaget, som gick ut på att skaffa bildningen och förmögenheten makten, erhöll äfvenledes blott ett enda stånds bifall. — Hvad är då nu att göra? Hurudant förslag bör man nu bringa å bane? — Eller bör man uppgifva all tanke på representationsreformen? — Det torde vara skäl att i tid tänka på denna sak. En omständighet vid det hvilande förslagets fall förtjenar belysas, nemligen bondeståndets förfarande, att afslå detsamma, utan all diskussion. Detta förfarande har komprometterat det hedervärda ståndet ganska mycket och gilvit alla dem vatten på qvarnen, som påstå: Åbönderna äro de mest konservativa af alla stånden; bönderna vilja ingen representationsförän dring.. — Huru det förhåller sig med den sa— —— 0—.