Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 februari 1854, sida 1

mörka alkoven, syntes blott otydligt genom det hvita omhöljet, likt en rått tillhuggen marmorstod; ofvanom henne hängde en Christusbild af elfenben med sänkt hufvud och utsträckta armar. Genevieve knäböjde framför sängen och blef länge liggande med hufvudet hvilande på sina hopknäppta händer. Hon framstammade half högt en bön; men ehuru hennes mund troget upprepade hvarje ord, följde tankarne dock icke med. Då hon var färdig, reste hon sig mekaniskt och såg sig omkring; — hennes hjerna var ett dunkelt kaos. Hon förde båda händerna upp till sin panna och tryckte dem mot den med ett qväfdt skrik, liksom hon velat stanna denna hvirfvel af smärtsamma och förvirrade tankar. I några ögonblick uppstod en kamp mellan hennes förtviflan och hennes vilja; omsider fick den sednare öfverhanden och hon gick fram till dörren, som hon öppnade. Hennes man hade flytt ut på terassen med Francine, för att skona henne från att se den döda svepas. Hon såg honom stå nära invid staketet; den lilla flickan satt vid hans fötter med hufvudet stödt mot hans knän. Sedan systerns död hade hon icke talat ett enda ord. Hon höll sig orörlig och syntes,