Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 februari 1854, sida 1

hennes hand kunde upprycka, i sitt förkläde, rom hon upplyftat vid båda snibbarne. Först då det fattades henne plats att förvara sin skörd, gick hon in på att afbryta den. — Fullastad med örter och vilda blommor, som i guirlander hängde ned till hennes fötter, beqvämade hon sig omsider att taga Josepha vid handen och denna började leta efter vägen, i det hon försigtigt sköt törnbuskarne åt sidan. Båda barnen voro redan nästan vid utgången af denna lilla blomstergård, då den varnande klockan ljöd öfver deras hufvuden; de stannade och blickade uppåt — fyra sjukvaktare stego ned mot klyftan med sin sorgliga börda. De följde den enda gångstig, som förde nedåt och de båda små flickorna kunde icke gå vidare utan att möta dem. I sin ångest gingo de längre tillbaka i fördjupningen, som ännu dolde dem, och väntade der, slutna tätt intill hvarandra. Den lilla klockan ringde med krampaktiga afbrott och kom beständigt närmare. Slutligen hörde de bärarnes tunga steg genljuda mot klippan och sågo deras profiler afteckna sig i halfdunklet; de gingo rakt fram just mot den lilla oas, till hvilken barnen tagit sin tilllykt. Då de nalkats densamma på helt nära håll, syntes de rådslå ett ögonblick, derpå trädde de midt in bland törnbuskarne,