trosbekannare, att så bo hvarhelst de vilja i riket och köpa sast egendom å landet. De i ämnet väckta motioner hafva icke sträckt sig utöfver denna fordran, ehuru rättvisan kräfde, att lemna de i Sverige födde eller naturaliserade judar lika rättigheter som hvarje annan Svensk man, med inskränkning allena för så dana ämbeten, som äro af mera speciel religiös natur, en inskränkning som för öfrigt faller af sig sjelf. Icke ens dessa utomordentligt billiga fordringar har utskottet trott sig kunna tillstyrka, utan har stannat vid en s. k. medelväg, omkligare än allt hvad medelvag heter, att judarnes bosättningsrätt skulle utsträckas till alla stapelstäder som äga ölver 4,000 invånare. Det är verkltgen förnedrande för det sunda vettet och en någorlunda vaken rättskänsla, att argumentera emot denna ömklighet. Allt hvad man med heder kan vid ett sådant tillfälle göra, är att protestera mot de råa fördomar, som dikterat ett dylikt beslut. För att litet mildra den doin om utskottets insigter, urskiljning och rättsbegrepp, hvilken dess förfarande i denna fråga framtvingar, bör det nämnas att en betydlig del af utskottets ledamöter reserverat sig emot det örakliga beslutet. De flesta af reservanterna yrkade rätt för i landet nu bosatta judar att få bosätta sig i alla rikets ståder, och denna mening hyllades af hr F. O. Silfverstolpe, frih. De Geer till Finspång, grefve Wachtmeister, herr Arnell, grefve Wrangel, F. U., hr af Dahlström, prosten Carlander, hrr Lundh, Stenqvist, Frick, Meechel, Rooth, Wahlström, Sundblad, Kistner, och Stenberg. I samma syfte var lektor Söderbergs reservation, i hvilken hr Gustafsson instämde. Utförligast och konseqventast var frih. C. 4. Raabs reservation, uti hvilken, i rättvisans namn, sordrades för judarne fullkomlig emancipation, alla medborgerliga rättigheter, förutan dem, hvilka angå våra kyrkliga förhållanden, mot förbindelse af alla medborgerlige pligter. Af reservationerna kan man finna att det är presterna i ekonomieutskottet, som dikterat det förnustsoch rättsvidriga beslutet och att bönderna deri instämt. Alla borgrarne, således just de som hafva någon egentlig kännedom om och beröring med judarne, hafva varit emot beslutet. Sannolikt kommer saken att få en motsvarande utgång vid behandlingen inom stånden, hvarest ofördragsamheten och okunnigheten väl komma att räcka hvarandra handen till försvarande af den gamla orättvisan. Se der ännu ett drag af vår representations karakter och till dess historia! Försmåeende åtminstone för tillfället att sjelfva utföra någon motbevisning mot de fördomar och förvillade foreställningar, som motarbeta hvad rättvisa och förnuftiga samhällsbegrepp kräfva i afseende å de Mosaiska trosbekännarnes i Sverige rättigheter, vilja vi likväl, så fort utrymmet det medgifver, meddela frih. Raabs motion, deri han gjort sig mödan att upptaga utskottets skäl till granskning, och deri för öfrigt åtskilliga saker af ganska stort intresse förekomma. ÄANAAA——————.——.—.——.—.—.—————————.————