Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 februari 1854, sida 1

— icke lade synnerlig vigt på denna anblick, med hvilken ett långvarigt vistande på Treberon gjort honom förtrolig. Hans ögon, som med en viss vårdslöshet ett par sekunder stannat på fregatten, som började röra på sina segel, återvände snart på något, som var honom närmare, och fästade sig vid en grupp, som syntes intressera honom i vida högre grad. Föremålet för hans uppmärksamhet skulle också hafva fängslat den mindst nppmärksamma blick, och en elev at Phidias skulle deri hafva sett ett ämne för en af dessa antika basreliefer, hvilkas marmor blifvit mera dyrbar än guld. Tvenne små flickor och en get kommo tillsammans uppför den branta stigen, som ledde upp från hafvet till terassen. — Den äldsta, som kunde vara omkring elfva år gammal, höll det nyckfulla djuret bundet vid en af dessa sjöplantor, som man gerna skulle kunna anse för remmar af saffian. Hennes svarta hår föll som tvenne korpvingar ned öfver hennes solbrända hals och gaf åt hennes ansigte ett uttryck af nästan vild djershet, som likväl mildrades genom det blida i hennes svarta ögon. Den yngsta, som satt på geten som på sin vanliga gångare, hade samma ljufva friskhet, som en vild ros. En liten qvist af ljung, som var instucken i hennes gullgula hår, nedfoll