Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 februari 1854, sida 1

I nom en ny skollag åter ville göra slut på föreningen. Då utan tvifvel i denna reaktionens tid sådane yttranden från ett Läroverks egen rektor, blifva de herrar en söt lukt, som med all makt vilja omintetgöra skolreformen, och återinföra vårt undervisningsväsen på den gamla klassiska grunden, från hvilka afsigters utförande blott de starka, i grefvens tid uttalade opinionsyttringarne asskramde dem — så finna vi oss föranlåtna, att taga hr Rektor Fagerbergs programm och uttalade åsigter en smula i skärskådande, så mycket mer som vi med säkerhet veta att dessa hans äsigter allsicke delas af flertalet utaf laroverkets lärare, äfven om grannlagenheten förhindrat dem, att deremot offentligen protestera. Vid granskningen af Rektor F:s programm komma vi i den något egna positionen, att nödgas försvara Götheborgs läroverk mot dess egen Rektor: Mången skall säkert anse detta förmätet, men saken kan förklaras dermed, att Rektorn kanske icke varit i tillfälle, att af läroverkets nedre afdelning taga all den kännedom, som är nödig, för att kunna rätt bedömma detsamma, hvilket åter kan förklaras deraf, att lärarne i läroverkets tre öfre klasser, motsvarande det gamla, nu fullkomligt upphörda gymnasium, icke gerna nedlåta sig att taga reda på de nedre klasserna, likasom de icke gerna vilja anse lärarne i dessa såsom sina kolleger ). — Det skulle vara oss kärt, om de upplysningar vi äro i tillfälle att lemna, kunde bibringa hr F. en bättre tanka om det läroverk, som utsett honom till sin rektor. Men vi skola öfvergå till programmet. — Efter att hafva antydt vigten af den påbörjade ombildningen af vårt lands skolväsen, men srånkannt sig sjelf lärdom och erfarenhet nog, att derom fullständigt dömma, yttrar hr Rektorn fullkomligt sannt, att det ej bör vara förkastligt, alt hvar och en som med saken tagit någon närmare befattning, efter sitt mått af insigt och erfarenhet, lemnar det bidrag till vinnande af ändamålet, eller att finna sättet, på hvilket våra elementarläroverk böra in rättas, så att de må kunna motsvara de fordringar, man har rättighet att göra sig af desamma. Detta skulle således vara programmets uppgift, och i sanning en ganska vacker uppgift. Af brist på utrymme och förmåga, gifver dock hr rektorn denna uppgift straxt på båten och inskränker sig till den enda srågan,huruvida genom föreningen af lärdomsoch apogolistskolan undervisningen kan anses hafva vunnit eller förlorat. Nåväl — det är den ena sidan af saken. Det är således en granskning af det närvarande tillståndet vi ha att emotse, en opartisk jemförelse mellan läroverket förr och nu, en framställning af undervisningens gång och dess frukter, i afseende å ynglingarnes bildning, icke blott för skolan utan för lifvet. Den som väntat sig en sådan granskning, ) Det mest slående bevis härpå lemnade Lektor Ljungberg, vid sitt inaugurationstal sistl. Lördag, då han vid orationen till sina kolleger endast vände sig till lärarne i de 3 öfre klasserna och vände de öfrige lärarne ryggen. — Z— — A