Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 februari 1854, sida 1

som äro ditsatte för att hålla uppsyn öfver det nedanföre brusande hafvet. Men om äfven den fot, som beträder dem, hålles fången inom en trång krets, vandrar blicken, till ersättning härför, från deras öfversta sluttning, ut öfver en omätlig horizont. På den ena sidan ser man bugten vid Lanvoc, omgifven af en mörk och låg vegetation; på den andra Roscanvel med dess skogar, öfver hvilka man ögnar det höga kyrktornet; på längre afstånd Pointe Espagnole, späckad med batterier och slutligen vid horizontens yttersta gräns staden Brest, som, insvept i töcken,, låter sina arsenaler, sina skansar och sina hundradetals skeppsmaster framskymta. På vägen ditåt öppnar sig la Goulet, hvarigenom fartyg oupphörligt segla ut och in, hvilka skola visa den franska flaggan på hafvet, eller föra den tillbaka från aflägsna stränder. Ett kanonskott, hvars eko ännu rullade längs kusterna, hade just bådat ankomsten af ett fartyg och en fregatt passerade för fulla segel kring berget, drifven af en lätt bris. En mans kladd i doflels-kavaj och med en blankhatt med smala brätten på hufvudet, betraktade från terassen på Treberon det stolta fartyget, som skymtade fram i fjerran mellan himlens och hafvets azur. Det var lätt att se, I att karantänstjenstemannen, — ty det var han,