Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 februari 1854, sida 2

geu utskottet, som redan afgifvit utlåtande öfver mo tioner om partiella förändringar af civillagen, ej kunde undgå att samtidigt tillkannagifva sin äsigt om det allmänna förslaget. En återremiss skulle nu rubba utskottets arbetsplan och sönderbryta hela dess verk samhet. För återremiss uppträdde deremot hrr Ekholm, Kistner och Hensehen, med hvilka förenade sig hrr Schenström, Falhem, Sundblad och Nygren, önskande dessa herrar, att om ej annat kunde af lagutskottet åtgöras. det åtminstone måtte föreslå en skrifvelse till Kongl. M:t, det han täcktes till slutlig pröfning befordra frågan och proposition derom till nästsammanträdande ständer afgifva. : Återremiss blef slutligen ståndets beslut. Lagutskottets betänkande N:o 6, afstyrkande en motion om afskaffande af revisionsskilling för måls sullföljande i högsta domstolen och om upphäfvande af skyldigheten att dervid ställa borgen för kostnad och skada, bifölls, dock efter två voteringar, föregångna af en diskussion, deri hrr Henschen och Ekholm i de sattiges intresse talade emottlämpligheten af de nu gällande stadgandena, men hrr Stolpe, Wahlund och Wetterberg ansågo vådligt at borttaga den enda skranka som räddade högsta instansen från att blifva öfverhopad af cn massa de lumpnaste mål. Hr Hasseroth m. fl. fästade uppmärksamhet på vigten att öka antalet af högsta domstolens ledamöter, då revisionsskillingen skulle kunna borttagas. I samma plenum förekommo frågorna om skyldigheten för tjenstefolk, att årligen insätta en del af sin lön i sparbanken, hvilket man rigtigt ogillade såsom tvång, men gillade såsom fri handling, samt om en förändrad röstberäkning vid sockenstämmor å landet. Vid samma tillfälle förekom frågan om upphörande afmätar penningar å stenkol, stenkolsstybb och cookes, hvilket Ekon. utsk:t afstyrkt. Lisk:ts mening ogillades af hrr Wijk, Wern, Indebetou, Berg och Wallenberg, men gillades af hrr Hjorck, Rooth, Nyman, Palander och Kock, bvilka ansågo att städerna ej kunde frånkännas rättigheten att uppbära mätarpenningarne, så länge de äro skyldige att hålla mätarelag, enär mätarne måste hafva sin utkomst. (Det förundrar oss högligen att hr Björck biträdt denna skråmening, att en vigtig handelstrafik skall betungas för några mätarelags skull. Huru kan en frihandelsman räsonnera så, må ordet ursäktas, inskrånkt?) I Bondeståndet behandlades uti plenum den 4, åtskilliga utskottsbetänkanden, bland hvilka nämnes förslaget om postvagnars inrättande äfven för passagerare, hvilket utskottet afslagit. Bönderna voro dock ej nöjda dermed, utan önskade, att utskottet skulle hafva inflickat en strof, att Kongl. Maj:t vid ifrågavarande ärende äfven mätte se på postförarnes bästa, till följd hvaraf betänkandet aterremitterades, sedan Ola Månsson gifvit med sig, för att slippa tala så rysligt mycket. — Nils Anderssons motion rörande infordrande af generalförslager öfver försvarsverkets förråder, ogillades och lades till nandlingarne. (Hvad tänkte det hedervärda bondeståndet på, då det så behandlade en motion, som ovilkorligen en gång måste vinna gehör ?) Sedan man talat vidt och bredt om bränvin, förekom i Presteståndet d. 4, öfverläggning om den famosa kongl. tullpropositionen, hvilken redan blifvit i 3 stånd förkastad. Presteståndet lade äfven sitt votum härtill, men ville dock att propositionen skulle hederligt begrafvas, och voterade derföre, med 29 röster mot 22, in i afslaget ett Åtacksamt erkännande af regeringens goda vilja. (Sat sapienti!) Hos en af ridd. och adelns ledamöter hållas förberedande öfverläggningar om det hvilande representationssörslaget. Riksdagsunderråättelserna med dagens post äro ganska ointressanta. — I plena d. 8, förekom hos Ridd. och Adeln diskussion om advokatfiskalen Prinzenschölds