Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 februari 1854, sida 2

— Jag kallade nyss eder resa ett eröfringståg. Den är den också i detta ords heligsta och ädlaste betydelse: hvarhelst J uppträden inom de tre nordiska rikenas landamären, organiserade som nu till en slagfärdig arm, beväpnade med ungdomens ärlighet och mod, med brödrakärlekens värma, med valtalighetens pilar, med snillets åskor; — der skola folken falla Eder, icke till fota, utan till hjertat; — der skolen J eröfra, icke folkens ängar och tegar, utan folken sjelfva: deras andliga och fysiska krafter, deras kärlek och hängisvenhet, deras lågande enthusiasm för det rike, hvars kämpar J ären, för det stora, det herrliga, det så länge omdrömda, det i djupet af folkens hjertan fattelige Skandinaviska riket; ja! der skola menigheterna, så som vi nu här, med fast tillit svärja trohet åt det högättade baner, som Nordens studenter upprest. Men jag kallade icke utan grundade skäl dessa edra eröfringståg segerrika. De hafva hittills icke annat varit, de kunna hädanefter icke annat blilva. Jag minnes ganska väl, huru för 8 år sedan, på samma denna dag, det var d. 7 Juni 1843, en talare vid Student-festen på Stockholms Djurgård, visserligen med hopp men icke heller utan tvekan, öfverräknade Skandinavismens stridsoch motstånds-krafter. Låtom oss också nu anställa en revue!