förslagets antagande eller förkastande förut borde vars sattadt, innan man framkom med förslaget till valord. ning; hr Cederschld. som ansåg motionen för sen! väckt, samt hr Stjernsvård, som förklarade att hans röst för eller mot det hvilande förslaget blefve beroen de af de grunder, som antogos för valen. Emellertid bifölls frih. Raabs förslag med 39 röster mot 37. I Presteslåndet fördes en lislig debatt rör. lagutskottets betänkande, med granskning af Justitieomhudsmannens embetsgöromål, åeri Justitigombudsmannen försvarades af doktor Säve och anfölls strängats af riksarkivarien Nordström. Betänkandet lades till handlingarne. utan något ståndets förklarande af bifall ell r ogillande. — Vidare förekom diskussion öfver förslag till förtydligande af Sockenstämmoförordningen, dervid domprosten Thomander framställde det orimliga uti att fabriksanläggningar oftast af ofantligt värde ej skulle hafva rösträttighet, eller om den jord, på hvilken sådana voro belägna, blott skulle utsöra grunden derför, ifall den vore skattlagd. Sådana inrättningar åro som oftast anlaggda på de minsta bråkdelar af ett hemmantal och innebara ändock så stort kapitalvärde, som bör, efter den stora personal de upptaga, kontribuera till kommunerna och derefter beräkna sin rösträtt. Biskop feurlin, som varit ordförande i den kommitis som utarbetat förordningen, och som äfven kontrasignerat densamma, förklarade att han i allo delade domprosten Tnomanders åsigt, i hvad den afsåg fabriker ooh dylika inrättningar, men erkände, att han vid författningens utgifvande ej gjort sig klar föreställning om principens utsträckning till embetsoch tjenstemän: för hvilka vinsten af röstberäkning i sockenstämmorna ej uppvägde den dryga afgift till kommunerna, de till följd deraf få vidkännas. — Betänkandet återremitterades, Hos Borgareständet väckte hr Hesselgren en motion om nedsättning i tullen på hudar och skinn, såsom skäl, hvarför motionären hufvudsakligen anförde att en effektiv förhöjning i tullen på dessa varor inträdt ge nom de så kallade tullindringarnes vid förra riksdagen beslutade upphäfvande, enär af de cirka 3 millio ner skålp. hudar som i riket inkomma, ungefär hälften infördes från transatlantiska hamnar och följaktligen åtnjöto en tullindring af 23 proc. Motionären föreslog derjemte. att det måtte medgifvas garfverierna att erhålla restitution af erlagda tullafgifter vid utförsel af sådana fabrikater, som blifvit af utländskt råämne tillverkade. Till öfverläsgning förekom ekonomieutskottet bet., sem afstyrkte väckt motion, att ordförande i sockenstämma skulle få genom val utses. Emot detta betänkande uppträdde en mängd af ståndets ledamöter, som alla ansågo att utsk ttet bordt åt denna fråga egna en omsorgsfullare pröfsning. Anseende talarne det vara ganska nyttigt att presterskapet befriades från en del verldsliga bestyr för att kunna egna sig ät själavården, och vore de öfvertygade att der pastor verkligen vore den till ordförande lämpliga ste, skulle han i alla fall ej blifva förbigången. Några talare trodde emellertid att man tillsvidare kunde nöja sig med en reform i den äsyftade rigtningen blott för städerna, och motionären sjelf, herr Hesseleren, förklarade att äfven han skulle vara beläten dermed, biott något vunnes. Hr Björck hade 3 år varit ordförande i Götheborgs domkyrkoförsamlings sockenstämma, och såväl derunder som under den tid han i öfrigt deltagit i denna församlings sockenstämmoförhandlingar, ej funnit nägot fall då det varit nödvändigt att presten skulle vara ordförande. I sådana händelser der man säger att presten är nödvändig, t. ex. då äkta makar skola varnas o. s. v., kan presten gerna taga ordet och yttra sig utan att han är ordförande. Tal. var bland dem som yrkade återremiss för antagande af motionen i sin helhet, Utan att någon enda röst hojde sig till försvar för betänkandet, beslöt ståndet enhålligt återremiss. Från Bondeständet refereras ingen diskussion af intresse. Särskilda utskottet har den 2 sattat söljande desinitiva beslut, som således skola intagas i utskottets betänkande, nemligen: I:o att rättigheten till bränvinsbränning skall icke vara uteslutande fåstad vid jorden. 2:o att för brunvinsbrännings idkande fordras in ga andra vilkor än sabrikarbrelses ulöfn ing eller ock i att ega eller innehasaa zärskilt skattlagd jord.