från brödralandet hemföra vanskapens, kärlekens och sridens gyldene skatter! Hvilken högtid för oss att få mottaga Eder! — Jupiter Pluvius är oss ej gynsam, tjocka moln skymma för våra blickar den tidiga morgonsolen. Men jag förer Eder härvid till minnes ett gammalt svenskt föreställningssätt, som säger, att regn i brudkronan bebådar lycka och sällhet. — J hafven för afsigt, att, förr än J gästen oss, göra en resa till Trollhättan, för att se och beundra det sublimaste skådespelet af nordisk natur. Vi önska Eder lycka på denna lugna färd, vi önska Eder välkomna åter i afton, för att hos oss intaga en tarflig måltid, på enkelt svenskt vis, och sedan vid ett glas mottaga försäkringen om vår oföränderliga vänskap och kärlek för Eder. Hurrarop vexlades för oss och för Götheborg och vi gingo i land; men blott för att ett ögonblick efteråt fördela oss på tvenne propellerångfartyg, hvilka skulle föra oss till Trollhättan. Vår aktningsvärde danske konsul, herr Warburg och andra af mottagnings-kommitteen följde med oss som värdar; ett par studenter från Upsala stötte sednare till oss. Vi började alltså sarden uppåt Götha elf omkring kl. 5, i det förträffligaste väder; den svenska sångföreningen var ombord på Westergöthland, den danska på Götheborg-; emellanåt gingo de.