Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 februari 1854, sida 1

måste afstå ifrån enväldet. Regeringsformen måste återuppföras på den grund, som grefve Horn uppställt, hvarigenom Konungen icke dess mindre vinner mycket; men skulle ej underhandlingen i sådan anda lyckas, så bered er på ett krig, som skall svälja Sverge och fördjupa er och edra barn i de bittraste olyckor, med Ryssland på den ena sidan och Danmark på den andra, jag sjelf dessutom nödsakad att strida emot honom. Anledningen till dessa föreställningar var, att Ryssland vid Nystadtska freden, på grund af den svenska styrelsens uppmaning, förband sig att garantera vårt statsskick. I fördraget 1766 ikladde sig Danmark samma förbindelse, och i en hemlig artikel i allianstraktaten mellan Preussen och Ryssland 1769 åtog sig Preussen att ockupera Svenska Pommern, i händelse regeringssättet i Sverge förändrades. Man finner häraf huru dessa aristokratpartier, som vid Carl XII:s död gåfvo Sverge en oligarkisk d. ä. fåväldes författning, dessa samma partier, som föra på tungan hurusom de utgöra thronens stöd, m. m. icke aktat för rof att göra sjelfva Ryssland till garanti för sitt välde; man finner vidare huru detta samma Ryssland, ordningens värn, monarkernas och auktoriteternas stöd, spelade samma rol i Sverge, som i Polen, att garantera en författning, hvarigenom konungamakten blifvit till ytterlighet kringskuren och landet lemnadt till pris åt alla de strider och all den förbittring, som städse åtföljt klassoch fåväldets styrelse. Och Rysslaad åtnöjde sig ej med att sjelf garantera denna ordnings fortvarande; det drog äfven Preussen in i samma nedriga intrig. Häraf upp kom det dilemma, hvari Fredrik II nu befann sig. Lovisa Ulrikas svar på detta bref är icke mindre märkligt. Först visar hon att konungen, hennes son, hade endast valet emellan den åtgärd han vidtagit och förlusten af sin krona. Såsom bevis derpå anföras flera åtgärder å rådets sida, hvilka tydligen afsett, att förvandla Sverge till en simpel republik. Skulle ni hafva velat, frågar Lovisa Ulrika, att konungen fegt låtit afsätta sig och tåligt afhidat att Ryssland eller någon annan makt återgifvit honom konungatiteln och återfört ständerna till ordningen? — — Vidare heter det: Om Ryssland eller hans grannar börja ett orättvist krig, kan han visserligen duka under, men hans fall skall blifva honom värdigt och, ehuru öfvermannad, skall han steg för steg försvara hvarje tum af sitt land. Brefvet slutar med följande verkligen högsinnta ord: Skulle ni angripa (Sverge) så skall verlden få se det mest förvånande skådespel, som historien kan uppvisa. Sjelf har jag styrelsen af