tvärtom af Turkiet betingat sig rättighet att bestämma vilkoren i det blisvande fredsslutet, så se vi icke mera än en möjlig lösning af grälet och det är krig! Den omständigheten, att diplomatkonferensen i Wien ännu existerar, hvaraf man finner att de tyska makterna ännu icke skiljt sig från de vestra makterna, skulle visserligen kunna synas lemna öfrig en utsigt till en annan lösning. Man skulle nu nemligen kunna hafva något hopp, att de tyska makterna, sedan de funnit sina försonliga föreställningar icke båta till någonting, af nödvändighetens tvång läto sina ryska sympathier fara och samsalt med England och Frankrike hotade czaren med krig om han ej gåfve efter, en hotelse, som, förutsatt att den vore allvarligt menad, ej skulle förfela sin verkan. Ett dylikt steg från deras sida är dock något hvarpå man icke kan hoppas. Det får imellertid icke sördoljas, att ryktena om misslyckandet af Orlosss sändning till Wien uppträda med allt mera bestämdhet. Då man dock icke vet, hvad egentliga syftet varit med denna sändning, kan man icke eller asgöra hvad betydelse misslyckandet af densamma kan hafva. Bland de många versionerna cm denna sändning, vilja vi anlöra en, som förekommer i en pariserkorrespondens i LIndep. bege, emedan den äfven berör våra skandinaviska förhållanden. Enligt denna korrespondens skulle Orloff proponera en offoch defensiv-allians emellan alla de makter, som icke äro invecklade i kampen, Österrike, Preussen, Sverge och Danmark, i det syftemål att upprätthålla deras neutralitet och ömsesidigt bistå hvarandra emot hvarje revolutionär rörelse, som czaren, sysselsatt på annat håll, vore förhindrad att undertrycka. Deri öfverensstämma för öfrigt de flesta berättelser, att det är fråga om något slags bindande, eller rättare snärjande neutralitetsfördrag. Orloff är imellertid i Wien lejonet för dagen och hosvet sjesar för honom på ett sätt, som låter sluta till allt annat, än en brytning med Ryssland. En annan rysk utskickad, grefve Benkendor ff, har anträdt en resa till Rhen, såsom det tros på väg till Brössel i ett hemligt uppdrag till hofvet derstädes. Från S:t Petersburg skrifves under d. 24 Januari, att en krigsförklaring af Ryssland icke är sannolik. Czaren afvaktar de vestra makternas. Kollisioner (på svarta hafvet?) skola undvikas. Kriget emot Turkiet skall fortsättas med kraft. Den af oss uttalade äsigten, att flottorna återvändt till Bosforen antingen för att proviantera eller för att eskortara en ny turkisk konvoj, eller troligast för begge dessa ändamål, finner man äfven uttryckt i de flesta utländska tidningar. Denna deras återkomst lär så mycket mindre kunna tilläggas en fredlig betydelse, som, enligt hvad Courrier de Marseille omförmäler såsom en säker nyhet, en engelsk kapten Tucker väntas i Marseille med kathegoriska instruktioner till lord Redclistle och amiral Dundas. Franska ångaren Caradoc hålles i beredskap för att föra Tucker till sin bestämmelseort. Franska regeringen tros med samma lägenhet sända instruktioner till general Baraguay dillilliers. I sällskap med Tucker skola slera engelska ingeniörossicerare, tillägger det nämnda bladet, afgå till Turkiet. Enligt ÅM. Post är engelske ingeniörgeneralen Sir John Bourgoyne på väg till Konstantinopel, och franska geni-öfversten Ardent begifver sig älven dit i ett uppdrag från franska kejsaren. — I engelska blad påstås, att blott en del af flottorna återvändt till Bosforen. — Under sin fart i svarta hafvet hafva flottorna ej mött några ryska örlogsfartyg. Men deremot skola de påträffat en del transportfartyg, som de visat tillbaka till Sebastopol. — En äfven i svenska tidningar reproducerad berättelse, att fregatten Retribution, vid öfverlemnandet af notifikationen, oaktadt de varningsskott som aslossats emot densamma, inlupit i hamnen och att officerar