nu några penseldrag utföra dessa taslor af småsinne, kall egennytta och förställning, som afbilda hela detta hof och dessa stridande partier. En stor tänkare har yttrat: Ju lägre och hvardagligare de grunder äro, dem vi i allmänhet tillskrifva statsmäns vigtigaste handlingar, desto närmare äro vi sanningen, desto mindre ofta bedragas vi. Denna sats erhåller en slående bekräftelse i den af hr Ridderstad meddelade brefvexlingen. Det finnes nemligen bland alla dessa bref icke mer än ett enda, som innehåller något upprigtigt ord och högsinnadt ord om fäderneslandets välsard och ära, och det är ett bref från den adle C:eutz, som med grämelse, harm och sorg klagar öfver de regerande partiernas söraktliga beteende. Jag rodnar, utropar han, öfver att vara född bland en nation, så dålig och så corromperad som vår. — Vi uttala icke fäderneslandets namn för annat än att förråda det. — Den andra gången ordet: fåderneslandet nämnes i denna brefsamling, är i det bref Gustaf III, vid underrättelsen om sin faders död, skref till grefve Ekeblad, hvari följande, uttryck förekomma, hvilka, jemförda med hvad som skrifves i de förtroliga brefven, med och utan chiffer, kunna anses såsom mönster af skrymteri. Dessa ord äro: Den tillgifvenhet, som Ni, såväl som hela det vördnadsvärda Rådet, har ådaglagt för mig, skall aldrig kunna utplånas ur milt min ne; jag tror mig ej kunna på ett bättre sätt visa er min erkänsla, än då jag ber att å mina vägnar försäkra edra medbröder, att vöränad för lagarne och Sverges frihet (!) samt ett uteslutande förtroende till deras rådslag hädanefter skall utgöra det osvikliga rättesnöret för mitt handlingssätt, och det är derigenom, som jag tror mig bäst kunna vedergälla de stora förbindelser jag har till mitt sädernesland. De öfriga brefven sysselsätta sig uteslutande med intriger för den länge anlagda och genom fransyskt guld utförda regementsförändringen, tjena blott att visa denna tidens storheter i all deras moraliska litenhet. Af verkligt intresse äro deremot brefven från kon. Fredrik II till Lovisa Ulrika och hennes svar. Man finner här åtminstone ärlighet och öppenhet, i förening med värma och kraft. Den gamle krigarekonungen ar alls icke belåten med den revolution hans systersöner utfört och besvär sin syster, att besvärja denna storm medan ännu tid är, och afkyla hettan hos dessa unge män, som löpa till sin undergång, så framt Ni ej stäfjar dem med Edra visa råd. — Vidare heter det: ÅAf upprigtigaste hjerta taladt: Konungen