Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 februari 1854, sida 2

Ar SM OO OH JJ moget för ett förfärligt utbrott. Turkiska angelägenheterna. Vi hafva vid åtskilliga tillfällen drifvit den satsen, att krig eller fred i Europa ytterst bero af de båda tyska makterna Österrikes och Preussens hållning. Ansluta sig dessa makter uppriktigt och bestämdt till vestern emot östern, måste czaren gilva efter och afstå från sina planer på Turkiet, enär han omöjligen kan bestå en kamp emot Turkiet och de 4 stormakterna. Riktigheten af denna sats! bevisas af lord John Russels (under England meddelade) anförande i adressdebatten uti underhuset. Den ädle lorden säster mästa vigten vid Österrikes hållning, och detta naturligtvis derför, att denna makt, till följe af sitt läge, i denna fråga fått sig anvisad en vigtigare och mera asgörande rol än Preussen. Det är dock, vi upprepa det, föga hopp för handen, att Osterrike uppträder med de vestra makterna emot Ryssland. Det högsta man torde kunna hoppas, är att det förblir neutralt. Imellertid får det likväl nämnas, att såväl engelska bladet Times som ett par tyska tidningar vilja från Wien hafva inhemtat, att Orloffs mission icke lyckats. I det förstnämnda bladet heter det, att kejsar Frans Josef på de senaste dagarne försäkrat franska och engelska sändebuden, att han vill stå fast vid Wienerprotokollets anda och ord. De tyska bladen uppgilva att det varit det ryska kabinettets afsigt att genom ett sormligt fördrag binda Österrike, Preussen och de tyska förbundsstaterna vid den af dem uttalade neutralitet. De förslag Som Orloff i detta hänseende framstält i Wien, skola hafva tillbakavisats. Österrike skall hafva svarat, att det ej befinner sig i det läge. att kunna afgisva bindande förklaringar öfver sasthållandet vid neutraliteten, emedan sakerna i Orienten skulle kunna antaga en sådan gestalt, som gjorde det omöjligt för Österrike att längre afhålla sig från deltagandet i ett krig som föres vid dess gränser. Huru pass sanning det ligger i dessa tidningsrykten får framtiden upplysa. I vår tanka erfordras det nägot mer för att undanrödja de misstankar, som man har så stort skäl att hysa emot Österrike för anhängighet och beroende af ryska politiken. Hvad Preussen betraslar, äre vi böjde att tro de flera gånger förnyade försäkringarne från Berlin, att det är beslutet att icke össom erhållits från St. Petersburg, syntes det För omkring tvenne veckor sedan cirkuleravergifva sin neutrala ställning. de ett rykte att czaren förkastat det senaste Wiener-bemedlingssörslaget. Detta rykte blef gendrifvet med det påståendet, att något förkastande från czarens sida så mycket mindre I kunde komma i fråga, som bemälte förslag, hvilket först tillsändts Porten, ännu ej kommit honom till handa. När allt kommer omkring lär ändå berörde rykte ej hafva varit så ogrundadt. Czaren har visserligen icke ossicielt förkastat förslaget, enär det icke ossiciell blifvit honom delgifvet; men som han på konfidentiel väg eller i förtroende derom fått kännedom, har han, enligt hvad som med bestämdhet ånyo påstås, likaledes i förtroende underrättat diplomaterna i Wien om att han icke går in på det i förslaget stipulerade europeiska fredsmåtet. Detta besked hade diplomaterna redan erhållit d. 11 Januari. Något egentligt protokoll af Wienerkonferensen af d. 13 lär icke existra, i trots af de bestämda notiser som derom meddelats i tidningarne. Denna dag har konferensen blott undertecknat ett dokument, som styrker emottagandet af Reschid Paschas not af d. 31 Dec. I beträffande divanens beslut om öppnandet af nya fredsunderhandlingar. Efter det besked, konferensen öfverflödigt att samfält öfversända ett nytt protokoll. Åt kejsaren af Österrike blef det derför öfverlåtet att, såsom ryske kejsarens förtrogne vän, besörja öfversändandet till St. Petersburg af Portens förslag, hvilka äfven ditskickades beledsagade af ett egenhän