ger sin källa vara ett bref från London, skulle hr Brunnow och Kisseleff, i stället sor att genast afresa, öfverlemnat en kontra-not til: engelska och franska kabinetten, hvari de utbedja sig närmare nya upplysningar om de begge makternas afsigter, emedan de svar de erhållit icke synts dem tillräckligt tydliga. Andra åter säga, att de begge diplomaterna begärt nya instruktioner från sina hof. Huru det nu än må sörhålla sig med dessa olika uppgifter, så synes det dock vara fullt säkert, att ryska sändebudens afresa från London och Pa ris endera dagen går i verkställighet. Frän London telegraferas under den 3, att Frun ny-afresa förvantas och en telegrafnotis från Paris af samma datum (vi förmoda likväl, att datum genom ett tryckfel uppgifvits oriktigt och att det i stället skall vara den 4) sormaler att franska kabinettet (skriftligen?) besvarat Rysslands förfrågningar och att rBåisseleff lemnar staden. Nägot ljus i afseende på rätta beskaffenheten af ställningen emellan de vestra makterna och Ryssland, torde vara att förvänta den 6 dennes, då markisen af Clanricarde, enligt hvad han tillkännagifvit, skulle ställa den frågan på ministrarne, huruvida den nuvarande situationen år krig eller frd. Till denna dag hafva ministrarne kunnat inhemta cyarens otillfredsställande gensvar på det senaste Wienerförslaget, så att de böra kunna vara i tillsalle att lemna ett bestämdt svar på frågan. LIndep. belge har med extra lägenhet erhållit engelska morgonbladen af d. 3 dennes, hvilka innehålla de första handlingarne i orientaliska frågan, hvilka de utdragit ur tvenne osantliga luntor, som af ministeren, enligt gifvet löfte, d. 2 dennes lagts på parlamentets bord. De redan offentliggjorda handlingarne undanrödja alla tvisvel rörande åtskilliga punkter, om hvilka allmanheten hittills svafvat i ovisshet. Så t. ex. är det nu konstateradt, att amiralerna för de förenade flottorna blifvit instruerade att icke blott hindra hvarje angrepp af ryska flottan på turkiska området eller flaggan, det vill säga hvarje anfall emot turkiska fartyg äfvensom emot någon punkt på turkiska kusten, utan äfven att ålägga och i nödfall med våld tvinga hvarje annat ryskt sartyg, än handelsfartyg, som anträflas i Svarta hafvet, att begilva sig till Sebastopol eller åtminstone till närmaste ryska hamn. Detta ar på det mest bestämda sätt uttryckt i flera depescher. Sarskilt reproduceras af L. Indep. belge en depesch, hvari brittiska sändebudet i S:t Petersburg, Sir H. Scymour, redogör för den sammankomst med ryska rikskansleren Nesselrode, vid hvilken han meddelat honom detta beslut af de begge makterna. En af depescherna upplyser, att detta beslut utgått från Frankrike och att England endast bitradt detsamma. På samma gång förklara de båda makterna, att de allierade flottorna böra förhindra hvarje angrepp al turkisk-egyptiska flottan emot ryska området och flaggan. I denna punkt äro således flottorna neutrala, i det de antaga samma ställning emot begge de krigförande makterna. Men denna neutralitet synes upphöra, eller ställningen åtminstone förändras, i det afseendet, att, medan flottorna hafva för uppgift att icke tillstadja ryska örlogssartygen en fri och obehindrad seglats på svarta halvet och tvinga dem att återvända till de ryska hamnarne, de deremot beskydda och eskortera de turkiska örlogssartygen i deras fria och obehindrade seglats på samma haf och deras transport af trupper och krigsförråd till asiatiska armåen. Häri ligger en åtskillnad uti hällningen emot de begge krigförande makterna, hvilken påtagligen är den ömtåliga punkten uti flottornas inlöpande i svarta hafvet. För öfrigt synas de offentliggjorda handlingarne, enligt det intryck som YIndep. belge af dem er