Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 februari 1854, sida 2

min kära bror. Visst har hon förlorat sitt goda rykte; men hvad gör det, om man bara har fullt upp med pengar — det är blott sattigt solk, som icke kan undvara ett godt namn och rykte. — Ar det der sakert? — Ja, mycket säkert! Då man har ett par sådana ögon och dertill 20,000 francs i ränta, så är man just icke att beklaga. Jag hade sett på Eulalia med en af dessa magnetiserande blickar, dem qvinnorna icke kunna motstå. Jag vet icke, hvar jag lärt detta. Hon reste sig ögonblickligen upp från den pelare, bredvid hvilken hon setat och stod orörlig och nästan darrande framför mig. Jag närmade mig med långsamma steg.Och Gervais! sade jag till henne. — Hvem?? — Åervais! — O, Gervais! utropade hon, i det hon förde handen till sina ögon. — ervais! återtog jag, trädande helt nära intill henne. Hvarthan har ni icke bragt honom! Hon sjönk till jorden ... Jag har aldrig sedermera hört, hvad som blifvit af henne. Öfver S:t Bernhards-berget återvände jag till