Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 februari 1854, sida 1

till våra tankar. Stundom syntes det mig, att hennes inbiilningskraft, liksom en mäktig f6, begynte frigöra äfven min själ från stoftets hband; men snart tröttnade mina sinnen vid denna bedrägliga villa och återföllo i det nedslående betraktandet af ett evigt mörker. Dessa sorgliga återfall undgingo blott sällan hennes ömma uppmärksamhet och hon uppbjöd då allt för att förströ mitt nedstämda lynne. Stundom upplifvade hon då min själ medelst sånger, som i tanken återförde mig till den tid, då vi båda voro blinda och genom sångens trollmakt sökte skapa något behag i vårt enformiga lif. Men oftare förströdde hon mig med läsning, som nu blifvit en ny kunskapskälla för oss, ehuru vi kännt dess hemligheter under andra former och genom ett annat sätt att gå tillväga, ty de blindes bibliothek är utomordentligt inskränkt. Min uppmärksamhet, som rycktes med af hennes ord, förlorade sin sjellverksamhet och jag tyckte mig lefva ett nytt lif, som jag ännu aldrig anat eller förstått, — ett känslans och fantasiens lif, i hvilket hittills okända luftiga gestalter öfverraskade och I förtrollade alla mitt hjortas djupaste känslor. Hvilken oändlig verld af upphöjda tankar och rörande betraktelser öppnar sig cj sör det gynnade våsende, som Himlen gifvit förmågan att läsa och förnuft att fatta! Än Var det ett