Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 februari 1854, sida 1

Diskussionen i Borgareståndet om den kongl. propositionen rörande förändringar i tulltaxan. (Slut fr. föreg. N:0.) Hr Wern anmärkte, att det ej kan undgå någon att de, som tillförene yrkat förbudens bibehållande, numera betydligt förändrat ton. De erkänna att förbuden ej båtat dem till något. Prohibitisterna hafva sagt, alt blott förbuden finge en liten tid tortfara, skulle deras handteringar uppblomstra. Motsatsen hade troligen inträffat, eljest skulle det ej låta så som det nu gör. Ett annat skäl ill den nya åsigt som gjort sig gällande, är äfven de följder, som i andra länder visat sig uppstå af det fria utbytet, och huru vi med våra prohibitiva stadganden allt mer blifva efter och få svårt att konkurrera. Men i stället för förbud har man nu börjat yrka på stabilitet. Orsaken härtill kan ej sökas annorstädes än i ett djupt misstroende till dem, som yrka ett friare system. Det synes som man, i samma mån dessa friare åsigter mer och mer blifvit nationens, i samma mån visar man större misstroende än tillförene. Det är som ville man säga till de fria grundsatsernas förfäktare, -på er kan man ej lita. Tal. trodde att nationen skulle göra dem mer rättvisa. Erfarenheten rättfärdigar åtminstone ej ett sådant misstroende. Sedan förbuden på socker, bomullsgarn och porslin borttogos, har det ej saknats yrkande på tullsatsernas ytterligare nedsättning. Tal. trodde ej att man kan påstå, att de fria grundsatsernas förfäktare medverkat till något sådant, och man är i alla hänseenden fullkomligt oberättigad att anse dem såsom industriens siender. Talaren trodde ej att den plan till stabilitetens vinnande, som man nu uppgjort, skall kunna göra sig gällande. Det enda, som verkligen kan åstadkomma stabilitet, är klokhet vid tullsatsernas bestämmande, och finnes den, uppstår hos nationen intet tvifvel om deras bestånd. Man bör ej glömma att varsamheten är en underafdelning af klokbeten. Att fastställa tullsatser på 10 år skulle icke hafva någon annan följd än att man uti industriföretag inleder nya kapitaler, och då de 10 åren äro förflutna finner man att denna tid varit för kort för kapitalernas återvinnande. Yrkas då rättvisare tullsatser, kunna de genom dessa konstlade medel i omfattande företag inledda personerna ej utan förlust draga sig ur spelet. — Den instabilitet, som man tror sig ha funnit hos ständerna och som man vill förebygga genom en inskränkning i deras makt, har sin grund i de ständigt återkommande förslagen om tullförändringar. Bestämdes tullsatserna en gång för alla med klokhet, skulle sådant undvikas, i stället att man nu genom att vidröra blott en 10 å 12 artiklar, som ha några förfäktare på platsen, nödgar hvar och en att framkomma med sitt förslag. Med ledsnad fann således talaren, att K. M:ts rådgifvare ej lemnat ständerna den ledning som de bordt, och äfven de, som det här i ståndet rörer, undandraga sig att lemna nödiga upplysningat och säga sig öfverlåta tullsatsernas bestämmande åt motståndarne. Talaren öfvergick derpå till detaljerna af det kongl förslaget. Fann ej skäl vara för handen till de olikheter som blifvit uppställda för olika slag af fartyg. Beklagade att man i afseende på machinerier, vid försöket att undanrödja undantagsförhållanden, i stället vill införa undantagslagstiftning. Talaren kunde ej inse hvarföre man skall uppställa fyra olika kategorier för machiners förtullning och hvarföre de tyngre, som följaktligen i förhållande till sin vigt äro af mindre värde, skulle draga högre tull än de finare. Stadgan