Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 februari 1854, sida 1

dagligen upprepa för dig, att du är vacker, och då du ätervänder till den olycklige blinde, skall han blott inge dig medlidande. Du skall beklaga honom för det han är blind, ty du skall inse, att den största af alla olyckor är den, att icke kunna se dig. Hvad säger jag! Du skall icke mer återvända! Hvarför skulle du också göra det? Hvilken vacker flicka kunde det väl falla in att älska en stackars blind! O, jag är olycklig! Jag är blind! Med detta utrop sjönk jag till jorden, men hon upplyfte mig, tryckte mina händer, for med sina fingrar genom mitt hår vidrörde min hals med sina läppar, och suckade som ett barn: Nej, aldrig, aldrig skall jag älska någon annan än dig, Gervais. — Du lyckönskade dig i går, fortfor hon, att vara blind, emedan vår kärlek derigenom aldrig skulle försvagas! Om det icke kan vara annorlunda, vill jag åter bli blind, på det att intet bekymmer må oroa ditt hjerta. Vill du att jag skall bortrycka denna bindel? Vill du, att jag skall åter utslacka mina ögons ljus? .. Hur förfärligt! jag hade verkligen tänkt harpå! ... — Lät vara, sade jag till henne, det är ett vanvettigt tal vi föra, emedan vi äro sjuka