Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 februari 1854, sida 1

guden sjelf kommer att till sitt namns ära, i den följande månaden yrka resultat, blifver detta efter tingens vanliga ordning blott ett Aprilskämt med det goda svenska folket. Också synes något, hvad jag ville kalla ståndsinstinkt, säga samtlige våra representanter, att af konstitutions-utskottets granskningsarbeten föga är att vänta, och att de icke komma att det ringaste ingripa i Europas — ja, ej ens i Sveriges framtida öde. Ännu — i riksdagens t. edje månad — är det bränvin och tull, som utgör början och slutet af den inre politikens betraktelser; vigtiga saker, Gud bevars! men som dock väl ett ögonblick kunde få vika för tankan på vårt erharauliga lagverk, vårt utarmande skatteoch sinans-vasende. vårt allt sörvarrande sörvaltnings-system och slutligen det vigtigaste af allt — vårt stånds-vasende och klass-representation. Angående allt detta hör man söga eller intet från riksdagen. Väl gilver en grefve E. Sparres inlemnande af sin riksdagspolett ett litet hopp, om någon revolution i lag-utskottet — i fall notabene, det är grefve eErik som sjelf inlemnat poletten, hvarom jag ej är fullt säker — ty så många Sparrar finnes, att det nog är möjligt det är en annan — men man vet, att vår tid är ej revolutionens, utan i reaktionens anda, och man kan således ej vänta stort af — den omvalde Riddarhusledamoten i vårt lagstiftande utskott. Hvad skatteväsend ät angår, så hålla bönderna på som bäst, att inbilla sig vara nöjda, med att få ränteförenklingen, efter länsdeputerades yttrade åsigter, hvilket vederbörande nu lofvat dem, vid de enskilte förhören på slottet, och således står markegångssättningen troligen ännu för ett halft sekel qvar, i föryngrad gestalt, men med allt sitt bråk, sina landshöfdinge-middagar och sitt — svek. Hvad finansen angår, så håller d:r Thomander på, men förgälves, att få bankoutskottet och regeringsorganerne att utvexla id6er, om hvad de verkligen vilja eller tro sig kunna; och deraf blifver säkert ingen ting. Först den 15 dennes förekommer nya riksdagsordningen till diskussion i stånden — och således blifver väl sedan undflygter för uppgörandet af nytt representations-förslag. Alltså äfven i det afseendet, ingen gynnsam utsigt. Sådan är ungefär den närvarande ställningen, med våra större riksdagsfrågor. Om snart den kan visa sig litet mera hoppgifvande, skall det blifva ett nöje, att kunna meddela det. a Ma Ro sm