Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 februari 1854, sida 2

— 2— och vidare franska ambassadören i Konstantinopel. En schweizisk äfventyrare, öfverste Salis, värfvar för rysk räkning en srikorps. I alla större städer i Wallachiet äro värfningsbyråer inrättade. Hittills hafva ej mer än 500 man, Wallacher, Serber och främlingar låtit anvärfva sigDe Wallacher, som af det ryska gardet låta locka sig till inträde i denna korps, måste höra till afskummet af sin nation, hvilken icke har någon orsak att älska Ryssarne. Den beryktade f. d. öfversten Salomon ströfvar omkring på landsbygden och rekryterar med våld för rysk räkning. De Wallacher, som finnas i den nämnda frikorpsen, torde på detta sätt ditkommit. Wallachiska adeln har i allmänhet sökt förhålla sig neutral, men detta tillstädjes den icke af Ryssarne. En af dess yppersta medlemmar, storbanen Georg Philippescu, hvilken i sin egenskap af president i förvaltningsrådet, satt sig emot wallachiska militärens insörlifvande i ryska armeen, har blifvit arresterad och skall hafva dödt af harm. Bondupproret i lilla Wallachiet sortsar. Från trakten af Radovan förmåles, att emellan d. 11 och 13 bönderne i några byar nära turkiska lägret rest sig. Sedan de mördat de hos dem inqvarterade ryska förposter, hade de kallat Turkarne till hjelp. Dessa kommo, begagnade det lägliga tillfället och stucko tvenne byar i brand, som lågo i vägen för deras befästningar och drogo sig sedan tillbaka. En rysk saltlakare skrifver till en läkaretidskrift i Wien, att befolkningen i Wallachiet öfverallt visar en sädan vedervilja emot Ryssarne, att den för dem icke gör någonting, hvartill den icke tvingas. Då nu dertill de flesta Wallacher äro fattiga och landets tillgångar genom den långvariga inqvarteringen till största delen blifvit uttömda, så äro Ryssarne, hvad provianteringen beträffar, inskränkte till sina egna förråder, som måste tillföras dem ända bort från Bessarabien. Krizsteatern i Asien. Det ser icke olikt ut, att de franska tidningarnes korrespondenter hafva rätt deri, att Turkarne åter gå ansallsvis tillväga. Enskilta bref från Kars af den 24 Dec., meddelade i lond onerbladen, förmäla, att general Guyon skulle i spetsen för 30 tusen man med 21 kanoner d. 3 Januari öfverskrida gränsen och ånyo angripa Achalzik, och general Stein (som i likhet med Guyon äfven deltagit i ungerska frihetskriget) med 25,000 man framrycka mot Alexandropol (Gumri). Zarif Mustafa Pascha och Selim Pascha med 15,000 man irreguliera trupper stodo vid gränsen af Georgien och ämnade, så snart en gynnsammare väderlek intradde, angripa Erivan. Ryska armåen, bestående af 40,000 man infanteri och 9000 kosacker, befann sig i vinterqvarter. Dessa bref påstå, att ryska bulletinerna varit aldeles orik tiga; slagtningen vid Bayadiz hade vunnits af Turkarne och vid Ssubastan hafva desse likaledes behållit valp atsen. Alla berattelser skola öfverensstämma deri, att Turkarne slagits med lysande tapperhet, men visserligen vid aftågandet i vinterqvarten skingrats och i söljd deraf blifvit illa tillygade af fienden. Äfven sjelfva ryska berättelserna antyda för öfrigt att Turkarne åter börjat gå anfallsvis till väga. Ryska Invalident berättar nemligen att Turkarne företagit 2:ne anfall på ryska posteringar, det ena natten tiil d. I och det andra natten till d. 2 Januari, men med stor förlust blifvit tillbakaslagna. Dessa posteringar befunno sig på ryska området. Bref från Bagdad förmäla, att kommendanten derstädes inställt de för någon tid sedan påbegynta försvarsanstalterna. Den berömde ungerske generalen Hä lapka säges hafva erhållit ett vigtigt b.fål i Asien. Flottorna. Franska tidningarne innehålla korresnondens