Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 februari 1854, sida 1

lands svar på bemedlingsförslaget icke afgifves innan det inhämtat de vestra makternas förklaringar, så lära ännu ett par veckor förlöpa, innan detta afydsrand svar kan vara att förvänta, och det är mycket problematiskt, om det någonsin inträffar. Ty, hafva de vestra makterna på Rysslands förfrågningar afgifvit det svar, som i går uppgafs, och är det dertill grundadt hvad Times förmaler, att amiralerna ökver de förenade flottorna hafva order att förhindra hvarje fårbindelse emellan de ryska hamnarne, Så är det icke osannolikt att Ryssland till gensvar emot de vestra makterna utslungar en krigsförklaring. Sväljer det deremot förödmjukelsen, i afsigt att vinna ytterligare tidsutdrägt för bedrifvandet af sina stämplingar, så måste dock i alla händelser dess svar på bemedlingsförsiaget blifva afgörande. De vestra makterna lära nu nemligen, enligt hvad man har flera skäl att antaga, beslutat sig för att icke längre låta lura sig af den ryska politiken och medgifva några längre uppskof, utan för den händelse Ryssland icke obetingadt antager bemedlingsförslaget genast börja kriget emot denna makt. En pariserkorrespondent i Globe säger imellertid, att Österrike skulle hafva lyckats att hos franska regeringen genomdrifva, att Rysslands vägran att obetingadt ingå på bemedlingsförslaget icke skall anses som något hinder för underhandlingarnes fortsättande. Det vore högligen att beklaga om Frankrike på egen hand, utan Englands hörande och bifall, låtit öfvertala sig till en dylik eftergift, enär fröet deri kunde vara nedlagt till en söndring emellan de vestra makterna. Att czaren satt alla krafter i rörelse för att åstadkomma en dylik söndring och att Osterrike endast varit hans verktyg, då det i Paris uppträdt som en så ifrig förespråkare för freden, är mer än troligt. Czarens undfallenhet vid den utmanande demonstrationen med flottornas beordrande till svarta hafvet låter, i synnerhet om den jemföres med hans hittillsvarande styfva hållning, knappast förklara sig på annat sätt, än att han haft den beräkning att vinna tid för att dels inleda de tyska stormakterna i en allians med sig och dels, om möjligt, utså tvedrägtens frö ibland Turkiets allierade. Dessa beräkningar torde dock hafva slagit felt. Vi upprepa: Frankrikes tveksamhet synes, om den verkligen varit för handen, hafva vikit för Englands beslutsamhet. Derför talar de begge makternas, i grunden öfverensstämmande, kraftfulla, ja trotsiga svar på Rysslands förfrågningar beträssande flottornas inlöpande i svarta hafvet. De notiser, som stodo att läsa i gårdagens tidning om detta svar och dess innehåll, äro visserligen icke officiella, men den väl underrättade VIndep. belge försäkrar dem vara fullt säkra och tillförlitliga. Ryssen Orlosss resa till Wien och Berlin utgör ett rikt ämne för tidningarnes gissningar och reflexioner. Några bestämda och tillförlitliga upplysningar om ändamålet med densamma saknas naturligtvis fullkomligt. Några tidningar säga mannen vara en fredsapostel, andra raka motsatsen. Från Wien skrifves, att han ölverbringar czarens svar på kejsar Frans Josefs egenhändiga skrifvelse, hvari denne sökt beveka czaren att sluta fred. Vår mening är oförändrad den att han har att intala de tyska makterna till en allians med Ryssland. Derom gifver äfven N. pr. Zeit. en vink, då den yttrar, att grefve Orlolf har i uppdrag att muntligen sätta de tyska hofven i kannedom om sin suveräns nuvarande åsigter om situationen. Österrikes ställning är tvetydigare än någonsin. Under det man i Konstantinopel lär tillochmed smickra sig med det hoppet att kunna få det till bundsförvandt emot Ryssland, synes man både i London och Berlin anse fara vara värdt att det öppet ansluter sig till Ryssland. Från flera håll berättas, att engelska regeringen begär att franska kabinettet genast må — TUNER — — —