emot Islas, Dalva Ior det Storå ålstalldCto5 SKU på visst sätt en af den emot Kalafat bestämda korpsen oberoende ställning och äro förr anvisade att operera i gemenskap med de midtemot i stora Wallachiet emot Turnes stående ryska trupper. En turkisk bulletin öfver drabbningen vid Citate den 6 dennes har nu utkommit. Man ser af denna bulletin bekrästadt, att Turkarne företagit ett utfall för att hindra Ryssarne ifrån att befästa sig vid Citate och samla alla sina stridskrafter i en så nära Kalafat belägen position. Ryssarnes styrka angifves till 15,000 man, utom reserven 8000 man. Turkarnes styrka säges hafva varit 13 bataljoner infanteri, 3 kavalleriregementer och 28 kanoner. De anfördes af Ismail Pascha (således icke af Selim Pascha) med Mustafa Pascha, Osman Pascha och Achmet Pascha till underbefälhafvare. Turkarne tillskrifva sig segern. Ryssarnes förlust anslås till 3000 man, deribland äfven skall vara en general. Bland de tillfångatagna Ryssarne befinna sig 20 officerare. 4 kanoner eröfrades från fienden. — Rapporten är alskickad med kurir till Konstantinopel i samma ögonblick som Ryssarnes nederlag afgjordes och således, såsom det synes, innan desse erhöllo en betydlig förstärkning, hvarigenom Turkarne förhindrades att fullfölja sina fördelar. En annan turkisk berättelse förmäler, att 250 Dorobanzer (ridande gendarmer i surstendömena) af ryska generalen Fischbach fått besallning att angripa turkiska förposterna vid Kalafat. De hade knappast kommit i åsyn af turkiska trupperna, förrän vid pass 200 Dorobanzer med packning och allt gingo öfver till Turkarne. De öfrige skingrade sig i de af Ryssarne icke besatta distrikterna. Deras olycklige chef, hr Boreliano, sköt sig en kula för pannan, för att undgå att blifva ställd för en rysk krigsrätt och blifva skjuten af sina vänner och beskyddare, Ryssarne. I samma berättelse, som går till d. 20 Dec., berättas, att alla byar emellan Krajova och Kalafat upprest sig emot Ryssarne, hvilka af hämnd, såsom det heter, öfverallt härja och bränna. Ur en engelsk tidning låna vi följande målande beskrifning öfver slagtningen vid Citate d. 6 Januari: Denna berättelse bekräftar, att Turkarne emot aftonen gått tillbaka, men framhäfver tillika att de, efter att Ryssarne på eftermiddagen erhållit förstärkning, hade att kämpa emot en sådan öfvermakt, att det var ett bevis på den yttersta tapperhet, att de sedan hållit stånd emot alla angrepp och på sistone utana tt oroas, i bästa ordning och obesegrade kunde draga sig tillbaka. Ryska soldaternas tapperhet tillerkännes allt pris; de marscherade till anfall liksom på en parad. Ryssarnes förlust på denna första dag angifves till minst 1000 döde och var proportionsvis så betydlig, emedan det annars så berömda ryska artilleriet skjutit öfver all beskrifning illa; hvaremot turkiska artilleriets uppställning och betjening varit ganska god och dess verksamhet utomordentlig. En förfärlig kamp ägde rum i byn omkring de enskilta husen; det hvarken togs eller gafs pardon; de ryska officerarne tryckte tschakoerne djupt ned öfver ansigtet och gingo döden till mötes. Ismael Pascha kämpade, lik en annan Mu rat, med ett dödsförakt ech en tapperhet, som var alltför utmanande för en öfverbefälhafvare. På en hvit skimmel, i en hvit pels, glänsande af ordnar och glänsande metall, sprängde han i spetsen för trupperna, med sabeln i handen, inpå slenden. Han tyektes vara osårbar; 2 hästar hade dödats under honom, när han blott fått ett skrubbsår; men scnare blef han så träfsad, att han icke kunde föra kommandot vidare. Det öfvertogs nu af Achmet Pascha och jemte honom Mustafa Pascha. Det första angreppet på Ryssarne gjordes af turkiska jägare, som kommenderades af en nevö till Omer Pascha. Ganska illa betedde sig chefen : för rytteriet; han hade besatt en redutt, utan att rapportera det för öfverbesälhafvaren och utbedja sig insanteribetäckning. När de ur Citate fördrifne Ryssarne sökte skydd i redutten, kunde han med kavalleriet ensamt icke hålla sig derstädes. På eftermiddagen, när det gällde att förfölja fienden med rytteriet, kunde Achmed Paschas adjutant alls icke finna rätt på detsamma. Enligt en uppgift i Wanderer hafva i drabbningarne d. 6—10 Januari ryska infanteriregementet Odessa förlorat alla sina 4 bataljonschefer. Bland åtskilliga tilldragelser, som karakterisera de wallachiska böndernas tänkesätt, må följande anföras: I de sista dagarne af December ankommo några ryska kavallerister till en i närheten af Kalafat belägen by, för att dersädes afhemta spanmål. Bönderna rusade på dem med allahanda tillhyggen och jagade dem på flykten. Den med Ryssarne ankomna wallachiska em betsmannen blef bunden och skulle utlemnas åt Turkarne. På hans böner och föreställningar, att han såsom embetsman måste lyda högre order, släppte man honom dock slutligen igen. Annu har man inga ryska bulletiner öfver slagtningarne d. 7, 8, 9 och 10 Januari och ej eller lära några vara att förvänta. Serbien. Bref från Belgrad af d. 20 förmäla att fursten bestormas med böner från alla håll att antaga och publicera de sirmaner, som upphäfva ryska protektoratet öfver Serbien. Konstantinopel. Härifrån ingenting nytt af betydenhet. Den 16 skulle Baraguay dHilliers antrada en inspektionsresa längs kusten af Rumelien. — Från Sardinien har ankommit en skara politiska flyktingar, som erbjudit Porten sin tjenst.