Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 februari 1854, sida 2

Clure lemnat dem, och att åtta månaders oupphörliga estersorskningar icke förmådde tillrättaskasla manuskriptet, som skulle varit sörloradt, om icke påsens innehafvare fått det infallet att pryda sig med den. Här följer berättelsen om en tilldragelse af ganska stor vigt, och som hr Maguire förtäljer i en ton af den lifligaste oro, ehuru han hoppas, att infödingarne icke skulle förstå annat än att saken var en tillfällig olyckshändelse. På morgonen den 8 Juni rapporterade en matros vid namn David Dunstal för kaptenen, att han olyckligtvis råkat att med ett skott döda en af infödingarne, som med våld ville intränga ombord. Den brottsliges utseende och upprörda tillstånd bevisade att olyckan skett genom oförsigtighet. Han hade endast velat skrämma Eskimoerne genom att lägga an på dem; men skottet brann af af sig sjelft, hela hagelsvärmen träffade en af de besvärliga gästerna i hufvudet, och de öfrige togo hals öfver hufvud till flykten. Nu gällde det alt draga den största möjliga fördel af ställningen. Kapten lät föra liket ett temligen långt stycke från skeppet, på det att infödingarne utan fruktan skulle kunna nalkas det. Bredvid den döda kroppen lät han, såsom ett vänskapsbevis, lägga ett stort förråd af tobak. Och nu återstod ingenting annat, än att sätta sitt hopp till stammens medgörligaste medlemmars bemedling. (Forts.)