Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 februari 1854, sida 2

Midt under all denna jemmer öfver Gottfred, hvilken alla nu voro enige om att prisa och berömma, hörde man, att Gertruds förmenta dotter icke var någon annan än Cyprians dotter, på hvilken ingen tänkt. Man ville icke tro, att hon hela sommaren igenom uppehållit sig i byn; detta syntes alla omöjligt och grupper af nyfikna och deltagande skockade sig utanför Gottfreds hus och Cyprians, der Erdmuth besann sig. Efter en timmas förlopp, under hvilken tid Erdmuth sväfvade i den försärligaste ångest, kom Bläsis syster in till henne och meddelade henne, att sadren återfått sansningen, men icke kunde tala. Straxt derpå kom äfven Bläsi med den underrättelsen, att fadren nu åter talade, men att han sagt sig vilja dö, emedan hans syster uppenbarat sig för honom. Erdmuth var tröstlös, emedan hon icke kunde göra något för att afvånda den stora sorg som hon bragt öfver familjen, men Bläsi tröstade henne och sade: — Vi äro alla skuld dertill och jag mer än de andre, ty det är orätt, att jag så länge hållit saken hemlig. Gör dig bara inga samvetsqval, ty ingen skall förebrå dig det ringaste. Bläsis syster gick åter bort till Gottfred; kort derefter kom i hennes ställe Gottsreds hustru I tillbaka och omsamnade Erdmuth innerligt och i