Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 januari 1854, sida 1

AMA AAA ooo slagtning och de sedan halfannan månad sortsarande förberedelserna, terrängrekognosceringar, truppsammandragningar, samlandet af alla slags krigsmaterialer vid Radovan och i dess omgifning hafva hittills bätat till ingenting. Det icke blott misslyckades för Ryssarne att kringränna de turkiska befästningarne, utan de hafva genom det i gär afton (den 10) skedda återtåget till Radovan äfven utrymt de positioner, som de förut vunnit ända till Crucea och höger derom ännu längre fram, och Turkarne röra sig nu lika bra som för 2:ne månader sedan utom sina för-skansningar 3 å 4 mil in i landet emot Radovan. Min beskrifning öfver kampen den 7 slöt med Ryssarnes återtåg från Csitate i skef riktning emot Radovan. Då från ryska sidan ganska föga förljöds om detta atertag, så bemödade jag mig datt sjelf erhålla upplysningar. Saken förhåiler sig sälunda. Efter den blodiga kampen med gränsboerna vid Saltscha ) emot slutet af December, i följd hvaraf denna by lades i aska, qvinnorna, barnen och gubbarne utvandrade till Bulgarien och det vapenföra manskapet, i förbindelse med andra gränshoer från Csitate och andra orter bildade en bataljon af 900 å 1000 man, bestod vid denna punkt en oafbruten förbindelse emellan båda Donaustränderna och det syntes, som om Turkatne här ville upprätta ett bålverk, för att derifrån antingen framrycka emot Norden eller omöjliggöra de ryska operationerna emot Kalafat. Just samma afsigt hade äfven Ryssarne af motsatt orsak. Detta är den sannskyldiga anledningen tull den blodiga kampen vid Csitate. Natten emellan den 6 och 7 drogo sig Turkarne bakom Csitate. hvarest de förenade sig med andra Turkar, som föregående afton i båtär satt öfver Donau. Öster om Csitale, på valplatsen, hade blott qvarblifvit 3000 Turkar och den af wallachiska gränsboer bestående bataljonen, hvilken, af hämnd för uppbrännandet af Saltscha och andra härjningar i trakten, begärt att ställas i första slagtlinien, hvilket äfven blef dem förunnadt. Denna bataljon angreps nu af Ryssarne tidigt på morgonen den 7 och, kraftigt understödd af en turkisk bataljon, vidare af 1000 man rytteri och isynnerhet af turkiska artilleriet, uthöll den kampen i en hel timme. Nu frambröto de Turkar, som varit posterade under backarna bakom Csitate i öster emot Donau, ungefär 6000 man, i tvenne kolonner, en till höger och en till venster, och angrepo med häftighet fienden i båda flankerna. Efter halfannan timmes het strid blefvo Ryssarne med betydlig förlust tillbakaslagna och drogo sig, vikande för öfvermakten, skyndsamt tillbaka emot Radovan, enär vid samma tid Ismael Pascha från ställningarne ofvanför Kalafat gjorde en rörelse i samma riktning. De Turkarne den 6 på eftermiddagen från Fontana, Banulais och Hunia tillsända förstärkningar af 3000 man drogo sig efter stridens slut åter tillbaka till sina förra ställningar. Derigenom spriddes i Krajova den oriktiga underrättelsen, att Turkarne skulle dragit sig tillbaka från Csitate till Kalafat och man kunde icke förklara sig Ryssarnes hastiga återtåg den 7. Nu är det tydligt, att medan Ismael Pascha tillbakadrog en del af trupperna till Hunia, lät han förstärka de vid Csitate qvarblifne genom de från högra Donaustranden öfverkomne Turkar och följaktligen äfven narrade Ryssarne. Vid Csitate kommenderade såväl den 6 som 7 Selim Pascha, under det Ismael Pascha från Maglavit och Hunia observerade stridens gång. Sistnämnde dag föreföllo, efter Ryssarnes återtåg, endast förpoststrider. Den 8 begynte kampen ånyo i närheten af Csitate, i nordvest ungefär ) mil från denna by, drog sig sedan i samma riktning vidare emot vägen från Radovan till Kalafat, uppnådde vid middagstiden och öfverträffade på estermiddagen i storlek. utsträckning och hårdnackenhet striden den 6, varade nästan oafbrutet ända till aftonen och slutade bestämdt till Ryssarnes nackdel. Denna dag deltogo 15000 man å hvardera sidan i striden. Ryssarne förlorade flera kanoner. Antalet kan jag icke bestämma, enär uppgifterna äro ganska olika. Men väl är det nu stäldt utom allt tvifvel, att den 6 Ryssarne (af de 6 kanoner de mistat) blott återeröfrade 3, hvaremot de 3 andre förblefvo Turkarnes byte. Den 9 fortsattes kampen, men ägde icke samma hårdnackade skaplynne som den 6 och 8. Deremot uppnådde den d. 10 nästan samma betydelse som d. 6, så åta åtminstone de flesta berättelserna. Denna dag d. 10), liksom d. 8, sändes de bästa trupperna i elden och några afdelningar träffade denna hårda lott slera gånger. På en med blyertspenna skrifven bres) Se förra fredagsnumret.