lapp af d. 10 läser jag följande: KI. 12. Bakom ryska slagtlinien sprider sig den underrättelsen, att Omer Pascha anländt bakom Cioroin i vester i närheten af valplatsen; 2 ryska bataljoner hafva genom ett låtsadt återtåg af fienden råkat emellan 2:ne maskerade batterier, som på ett förfärligt sätt tilltygade deras leder. För kanondundret höres ingenting annat; slagttumlet är så stort, att man icke kan urskilja någonting. Båda parterna äro utmattade och trötte af kampen. Hvad Omer Paschas ankomst på valplatsen beträffar, så kan jag icke gå i borgen för denna underrättelse; öfverhufvud är jag ännu icke i stånd att underrätta er om detaljerna af striden den 9 och 10. Afven synes det mig, att den ofvananförda, i dag bittida mig tillhandakomna, annars från ett tillförlitligt ögonvittne härrorande breflappen gäller kampen den 8; datum har blifvit ganska oläsligt. Så mycket står fast, att den 10 på eftermiddagen) kampen snart upphört med det i början af detta mitt bref angifna resultat. Alla dessa dagar fördes striden till största delen med artilleri och kavalleri och der infanterimassorna stötte på hvarandra, grepo de efter ett par salvor till bajonetten oeh fäktade man emot man. Efter en så förbittrad och hårdnackad kamp är det lätt begripligt, att förlusten å ömse sidor är oerhördt stor och jag kan icke bättre uttrycka mig, än då jag påstår, att slagtningen vid Oltenitza fyrdubblats i den 5 dagars slagtningen vid Csitate. Att ryska trupperna dukade under på en terräng, som var ganska fördelaktig för deras öfverlägsna kavalleri, har ingen väntat. Största delen af den mark, hvarpå det kämpades, bildar ett underdistrikt af Krajova-distriktet, som för sina vidsträckta slätters skull bär namnet Campu (fält). Men de ömsesidiga stridskrafterna voro äfven, då man undantager den enda korta striden d. 7 på morgonen, annars till antalet hvarandra lika. Bästa beviset härför — utom de af mig sorgfälligt samlade upplyspingarne — lemna de ömsesidiga bulletinerna (de turkiska har jag blott för de första dagarne). De äro fastän omvändt, lika hvarandra som ett bär ett annat. A hvardera sidan stegras motståndarnes antal nästan till det dubbla, synnerligast hvad beträffar kampen af d. 6. De af mig angifna siffrorna äro ur tillförlitlig källa. Blott i artileri voro Turkarne sina fiender öfverlägsna. Om jag ville fastställa antalet af de på båda sidor stupade under dessa fem dagar, så måste jag minst med 4 multiplicera de för kampen af den 6 uppgifna 800; dock vill jag till mensklighetens ära hoppas, att min förmodan icke skall bekräfta sig. Fångar gjordes proportionsvis ganska få, man lät förr döda sig, än man gaf sig. Ett ögonvittne skref i detta hänseende till mig den 8 följande: ,Jag såg en hop irreguliert turkiskt manskap, ungefär 25 till antalet, huru man omringade och afväpnade dem och emedan de likafullt gjorde motstånd, dels nedstack, dels kastade omkull dem. Annui denna beiägenhet betjente sig några af dessa olyckliga af sina kortare stickvapen och skickade på detta vis ännn många af sina besegrare till andra verlden. — Transporterna af sårade vilja icke upphöra. Men i Krajova och de 2:ne närmast liggande klostern finnes ingen plats mer för dessa olycklige. Många transporteras till Slatena; många ligga i de närbelägna byarne. Af de i drabbningarne den 6, 7 och 8 sårade hafva redan hundratals dödt. — Innevänarnes i Krajovaon under slagtningen låter sig icke beskrifvas. Förgäfves upplästes lugnande ryska proklamationer; af de mera välmående togo många till flykten och de qvarstannade sattes hvarje ögonelick i förskräckelse genom ropet: Turkarna komma! Det var i synnerhet de missnöjda Ziguenarne, som visade sig oförtrutne i spridandet af falska underrättelser. Man hörde dem ofta säga: Vine Turcu si ni adduce libertate (Turken kommer och bringar oss frihet!) ziguenarne äro här nemligen slafvar och hafva blifvit förtroliga med ordet libertate sedan 1848, då de förklarades frie! I Bukarest erfor man föga om dessa blodiga drabbningar; men då de derstädes under rysk censur utkommande tidningar meddelade, att Ryssland underskattat Turkiets försvarskraster, så slöt man deraf, att i detta hänseende ett ganska kännbart bevis måste förefinnas. Den för Ryssarne olyckliga utgången och deras återtåg till Radovan bekräftades af alla trovärdiga berättelser. En officiel rysk berättelse anger förlusten ensamt d. 6 till 1,000 döde och 1,000 sårade. Generat Jamont var bland de senares antal. I allmänhet led ryska ossicerskorpsen d. 6 utomordentligt; öfver 20 officerare, deribland 3 bataljonschefer, stupade denna dag. En skrifvelse trån Gamla Orsova af d. 14 1 Ostd. Post bekräftar ankomsten af Omer Pascha på slagtsältet. Det heter nemligen i denna skrifvelse, att Turkarne svigtade redan, då Omer Pascha ankom med 2 bataljoner infanteri och en half sqvadron med halfannat batteri och lifvade de sinas sjunkande mod, så att Ryssarne sågo sig nödsakade att efter förfärliga förluster retirera till Radovan. Enligt samma skrifvelse skola de tre första bataljdagarne Ryssarne förlorat ungefär 47 officerare, cam gels sfonaf dels hlifvit farligt sårade.