Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 januari 1854, sida 1

— — Erdmuth åt med god aptit och sogdens hustru berömde henne mycket, för det hon genast visste så bra besked i huset och hade tvättat upp och satt allting på sin plats, innan man visste ordet af. Bläsi stod upprätt i vagnen och Gertrud samt Erdmuth åkte ut med honom på ängen; kan grälade på Erdmuth för hennes långsamhet och fann sig i det hela bättre i sin röle än Erdmuth; men hans var också den lättare. Man fick höet torrt under tak, och som två af mejarne hastigt blifvit sjuka, hade Erdmuth en serskild triumf, ty hon kom att meja med Bläsi och en af drängarne i samma rad och blef aldrig efter. Gottfred, hvilken såsom svågern förutsagt, fröjdade sig öfver Bläsis arbetsamhet och liflighet, lät också en del af denna känsla öfvergå på de båda tjenstpigorna och uppmanade Bläsi att icke vara för sträng mot dem. Han smålog, då hans hustru sade honom att Blasi tycktes ha ett godt öga till Gertruds dotter, emedan han alltid grälade så mycket på henne; han kände alltförväl sin sons stolthet. Hela veckan igenom, icke ens om Söndagen, fick man ett ögonblicks rast, ty man fruktade ständigt för den hotande väderleken; endast då man spisade ute på ängen, kunde man språka några ord med hvarandra. Vid ett sådant tillfälle sade en af drängarne: