Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 januari 1854, sida 1

ö sin R. St. hafva kännedom or det ståndet, vändigheten för Rikets Ständer, att för framti den icke nödgas på blind tro, anslå vid hvar je riksdag millioner efter millioner, för uppgil na ändamål, hvilka uppgifvas, utan att någon ( n de tillgånga som borde finnas, verkligen finnas, eller säker användas till behofven. Två riksdagsmän Nils Andersson från Skåne oci Henrik Andersson från Nerike, framställde sina anföranden, dels begäran, att statsutskot tet skulle af vederbörande infordra generalför slager öfver krigsförråden, särskildt vid landt och särskildt vid sjöförsvaret, för att meddela: riksstånden då utskottets utlåtande om ordi narie och dextra-stats-regleringen sramdeles inkommer, dels att Rikets Ständer skulle hos Kongl. Maj:t anhålla, om dylika förslagers : meddelande till Rikets Ständer i framtiden, i sammanhang med regeringens proposition om statsverkets tillstånd och behos. Detta vore al en stor vigt för landet, i framtiden; ty då vore representanterna i stånd att veta huru det stod till med krigsförvaltningens tillgångar, kontrollera användningen af de förut anslagna medel, bedömma behofven, och med kännedom derom, uppfylla sina pligter, såväl mot regeringen, som mot det skattdragande folket. Konungen sjelf betryggades äfven derigenom om att krigsförvaltningen rätt uppfyllde sina skyldigheter mot nationen, och icke utsatte honom och riket, genom en måhända dålig hushållning med anskaslningen, samt bristande uppsigt med förrädsvärden, för att i sarans stund befinna försvarsanstalterna så tillbakasatta, att ej en gång med de afsatta kreditiven och måjliga besparda penningtillgångar, den ständiga arm6en kan sättas på rörlig fot och en del af flottan utlöpa. Man bör hoppas, att dessa framställningar, hvilka naturligtvis komma att få natur al ny motion, utaf Bondeståndet remitteras till statsutskottet och af det upptages så som sig bör, för att bereda riksstånden möjlighet, att med sakkännedom hådanester beskatta rikets innebyggare. Sker ej så, utan ståndet eller utskottet biträder Ola Månssons sörslugna äsigt, att det skulle vara politiskt oklokt, att offentliggöra vårt försvarsverks tillstånd, så komma väl R. St. att ännu länge såsom blindbockar besluta, om de ofantliga anslag, som ständigt begäras för dessa förvaltningsgrenar. Ensaldigt är det att tro, det ej i hvilken stund som heldst en fiende, t. ex. Ryssland, skaslar sig bättre underrättelser om våra försvarsanstalters ställning, ja om hvarje persedelantal i våra förråder, än de, som med nuvarande hemlighetskrämeri lemnas åt folkets egna ombud.